Welcome to
MaxMagnusNorman.com

News
Paintings
Sculptures
Alchemy
About
Contact
Search
Nytt
Målningar
Skulpturer
Magnum Opus
Om
Kontakta
Sök

List of all posts | RSS-feed | Newsletter / Nyhetsmail
2016-11-24
Comment (0) Permanent URL

The painting You... smell lovely! (70 X 100 cm).
Målningen Du... luktar underbart! (70 X 100 cm).

Contest! Share this post from my Facebook-page and figure out which tail belongs to which animal. Win a print size 50 X 70 cm of this painting, winner is announced by the last half of December.

Tävling! Dela denna post från min Facebook-sida och räkna ut vilken svans som hör till vilket djur. Vinn ett tryck i storlek 50 X 70 cm av denna målning, vinnaren dras i sista halvan av december.

Share on Facebook  Instagram    Add to Reddit 

2016-11-12
Comment (0) Permanent URL

The painting Burn out of your grave (70 X 70 cm).
Målningen Brinn ut ur din grav (70 X 70 cm).
Share on Facebook  Instagram    Add to Reddit 

2016-11-10
Comment (1) Permanent URL

The painting I grab you. Donald Trump as Uncle Sam.
Share on Facebook  Instagram    Add to Reddit 

2016-10-31
Comment (0) Permanent URL

The painting Face your fears naked (70 X 100 cm).
Målningen Möt dina rädslor naken (70 X 100 cm).
Share on Facebook  Instagram    Add to Reddit 

2016-10-24
Comment (0) Permanent URL

I had the honour of being this week's guest on the Natural Born Alchemist podcast. I'm interviewed in English about the Magnum Opus, which is by the way recently updated. Click here to listen to the show.

Share on Facebook  Instagram    Add to Reddit 

2016-09-16
Comment (0) Permanent URL

Me working on the painting The Insight.

The painting The Insight (100 X 70 cm).
Målningen Insikten (100 X 70 cm).

Share on Facebook  Instagram    Add to Reddit 

2016-09-09
Comment (0) Permanent URL

The painting The Astronomy Lesson (38 X 47 cm).
Målningen Astronomilektionen (38 X 47 cm).
The painting Juggling with closed eyes (78 X 106 cm).
Målningen Jonglerar med stängda ögon (78 X 106 cm).
The painting The Horse Driver (100 X 70 cm).
Målningen Hästfösaren (100 X 70 cm).
The painting The Owl (70 X 100 cm).
Målningen Ugglan (70 X 100 cm).

Owls in different forms and shapes were a reoccuring event during the last months I lived in Prague. I had this extraordinary nature experience one evening when I was doing my workout in an outdoor gym I used to run to in Divoká Šárka. It was starting to become dark and there were as usual some bats flying overhead. Suddenly I saw in the corner of my eye this huge grey shape fly without a sound into the forest a few metres away. I thought it was some nocturnal bird of pray just passing by and didn't give it much thought at the moment. A few minutes later though, something which I at first believed was the biggest bat I had ever seen passed by right in front of me, but the moment after I realised it was an owl. When I was finished with my training I started running back home. Nothing particular happened for a few hundred meters, but when I reached the end of a large field I saw something at my side; it was the owl that had followed me. I stopped and the owl started to circle around me at a distance of about two meters. I raised my hands and the owl tried to follow the movements of my arms. It circled me six or so laps and then it flew up into a tree and sat there looking at me. I said "ho, hoo, hoo". The owl said nothing. I continued running towards the forest, and then the owl started circling me again and I stopped and held out my arms to see if it would land on them, but it didn't. Then something even weirder happened; a tiny bat, no larger than a mice, came flying and started following the much larger owl, closer than half a metre behind it. The owl stopped circling me and flew away into the forest, with the bat close behind. And that was it.

Share on Facebook  Instagram    Add to Reddit 

2016-07-25
Comment (0) Permanent URL

Detta är ett kort utdrag ur boken Magnum Opus. Du kan ladda ner hela boken genom att klicka på titeln.

. . .

Livets teater

Vi agerar genom olika roller genom livet. Roller, som teatermasker vi filtrerar världen omkring oss igenom. Du kanske ser dig som din yrkesroll; läkare, snickare, polis etcetera. Andra roller är att vara tonåring, förälder, kvinna, man, löpare, lodis... Dessa roller överlappar ofta varandra; vi klär oss i och tittar ut genom många masker samtidigt.

Ett misstag alla gör tidigt i sin mentala utveckling är att identifiera sig så mycket med en eller flera av dessa roller att man lever sig in i rollen totalt, och tror att denna yttre mask är vad man verkligen är.

Varje roll är i själva verket ett ganska enkelt regelverk, regler över vad som är Rätt och Fel. En lista över vilka regler denna karaktär begränsar sina upplevelser, sitt agerande och beteende efter. En sådan karaktär gör si, aldrig så, kan klä sig si men aldrig så, ska göra si, får inte göra så. Belönar sig med att glädjas eller känna stolthet för si, straffar sig genom att skämmas för eller reta sig på så, måste agera upprört över si, lugnar ner sig av så etcetera. Till exempel: 

"Som [Svensk] är jag stolt över att vi är [toleranta och humana] men blir upprörd över [orättvisor och inskränkthet]."

Det är en kvalitativ skillnad mellan dessa "egon" och de mer djupliggande egon som är resultatet av dina minnen och upplevelser – det du faktiskt har formats till. Rollerna jag skriver om i detta kapitel är mer medvetet konstruerade av dig, eller mottagna från omgivningens bild av dig. Du ärver roller genom att iaktta och härma människor du har som förebilder, du har fått höra att du är av en viss kultur, du har tagit till dig ett visst politiskt synsätt, hade fantasier om att du var en ninja eller strandsatt utomjording när du var liten, som mentala stödhjul att klara dig igenom tuffa tider. Alla dessa masker finns kvar i dig tills du gör dig av med dem medvetet under en längre tid av avprogrammering. Till och med som vuxen kan den där ninjan eller utomjordingen titta fram då och då, eller pappas fördomsfulla åsikter från middagsbordet.

Ju fler masker du staplar på varandra, desto tjockare är filtren mellan dig och världen, och desto mindre direkt medveten om omgivningen är du. Med följden att det mesta går på automatik.

Maskerna kastar skuggor. Det är som om de är belysta inifrån, men skymmer detta ljus. Faller skuggan från en av dina masker över någon som ser just en sådan rollfigur som ett hot mot någon av sina roller uppstår lätt konflikter. Spelar du inga roller, bär du inga masker blir du ganska osynlig för människorna omkring dig – du glider genom tillvaron som under en skyddande glaskupa, eller som ett spöke.

Det krävs att du spelar en roll – bär en igenkännlig teatermask – för att du ska uppfattas av och ingå i ytliga sociala grupperingar.

Det mesta stryk du får av omgivningen är riktat mot och träffar någon av dessa roller. En förolämpning eller gliring går förbi harmlös om där inte finns något regelverk som säger att du ska ta åt dig. Spelar du inte rollen av supportern till fotbollslag A är du ointressant och närmast osynlig för huliganen som håller på fotbollslag B. Spelar du inte rollen av ett offer är du osynlig för ligisten som söker ett lätt byte.

En negativ konsekvens av dessa ego-roller är dubbelkännande. Enkelt beskrivet innebär det att om du råkar ut för något som sårar dig upplever du detta minst en gång till för varje mask du låter det passera genom. Om du ser dig själv som snickare och slår hammaren på tummen blir du dels arg på dig själv som snickare för att du klantade dig, samtidigt känner du också den verkliga smärtan i tummen. Räcker det inte med den?

Vi kan vara högst märkvärdiga väsen under vår mask som människa, men här, i det här skådespelet är vi alla i grunden människokroppar med människokroppens begränsningar. Våra nakna kroppar är duken vi målar våra karaktärer på. Så, den roll som ligger närmast det du innerst inne är, det är din kropp – din fysiska närvaro. Det regelverk som är skapat av dina fysiska begränsningar. Det finns ett mentalt och ett sant regelverk här; de gränser och begränsningar du tror din kropp klarar av kontra det din kropp verkligen klarar av. Helst bör skillnaden mellan dessa två regelverk vara så liten som möjligt, men vanligtvis är de helt osynkade.

Psykosomatik

Psykosomatik är läran om fysiska problem som beror mer eller mindre på negativa tankemönster. Du kanske har ett manér som gör att du går märkligt eller tänker tunga tankar och böjer på ryggen som att du bär en tung börda, och så får du ont i ryggen eller knäna. Till och med rent fysiska skador är vanligtvis orsakade av dina tankar; du kanske skar dig i handen för att du kände att du ville straffa dig själv eller absolut inte ville fortsätta hacka grönsaker? Vrickar du fötterna ofta för att du egentligen inte gillar att springa på det sätt du springer nu? En sak jag personligen märkt är, att ju längre in i processen jag gått, och desto klarare i tankarna jag blivit, desto mindre "olyckor" har jag råkat ut för, och det är mycket ovanligt att jag blir störd av människor omkring mig. Dels beror det givetvis på att jag blivit smidigare, starkare och mer uppmärksam, men jag kan lätt erkänna för mig själv att de anledningarna inte är huvudorsaken till min sjukdoms- och skadefrihet. Givetvis handlar detta om att du är din värld, och din värld speglar dina tankar och attityder.

Alla psykosomatiska problem beror på rollerna vi spelar. Rollspelet är en form av kommunikation, både till dig själv och till världen omkring. Skador och åkommor är i många fall en väldigt basal del av denna kommunikation: "Ajajaj! Nu är det något som är fel här!"

Många personer som går och irriterar sig över saker i sin omgivning är ofta snuviga, och klagar över ständigt rinnande näsa. Detta är ett bra exempel på att kroppen och medvetandet ligger längs samma skala. Man blir snuvig när kroppen behöver skölja ur luftvägarna; man andas in något irriterande os eller damm och näsan börjar rinna för att snabbt spola ut eventuella gifter. Ibland räcker det att se genom ett fönster hur det blåser pollen från ett träd, eller tänka på att vara instängd i en varm bil med en doftgran för att man ska må lite illa och näsan ska börja rinna. Det kallas betingning, och bevisades vetenskapligt av Ivan Pavlov och hans berömda experiment med hundar.

Så när näsan börjar rinna utan uppenbar anledning; vad irriterar dig? Och vem är det egentligen som blir irriterad?

Spända muskler som orsakar smärta är något som alla lider av mer eller mindre, här är det många regler som gör sig påminda:

"Gör jag rätt eller fel just nu?" – Axlarna åker upp som om någon tar tag i nackskinnet, musklerna under skulderbladen blir överarbetade och inflammerade och snart har du nackspärr.

"Jag är maktlös, världen omkring förtrycker och förminskar mig." – Axlarna dras ihop mot bröstet, hjärtat kläms, andningen försvåras och du får hjärtklappning och ångest.

"Världen och min börda är så tung." – Stegen blir osmidiga och plattfotade, ryggen böjs och musklerna i midjan runt ryggraden överansträngs och du får ryggskott och knäproblem som klättrar upp i kroppen via ischiasnerven.

"Pengar, mat och trygghet bekymrar mig." – Magen – kroppens energicenter – dras ihop, tarmfunktionerna kommer i olag, vagusnerven kläms och kroppens energihantering störs.

"Här var det problem att fundera över, nu måste jag bita ihop och ta itu med det och visa att jag koncentrerar mig!" - Tänderna pressas ihop och ansiktet dras samman. Du får huvudvärk och efter några år har du permanenta rynkor i ansiktet av att ha skrynklat ihop dig runt dina bekymmer. Man liknar mer och mer de masker man har på sig.

"Jag avundas, andra har det bättre än mig och jag vill ha det som de har!" – Är du inte nöjd med ditt "rike" är det inte så noga med försvaret av gränserna – immunförsvaret – och det troligaste du får, som andra har, är en förkylning.

Kärnan i detta är att du inte fullt ut inser att du är din värld, att vad du upplever speglar dig själv och kolliderar med de teatermasker du satt upp mellan dig och det du inbillar dig inte är du – yttervärlden. Går denna alienation gentemot omvärlden tillräckligt långt blir kroppen inflammerad – en histaminreaktion startas för att stöta bort saker som inte hör hemma där – och kroppen börjar slåss mot omgivningen och som en spegling av det stora i det lilla samtidigt slåss mot delar av sig själv. När kroppen "sviker" ökar detta givetvis på de negativa tankarna som startade problemet i första hand. Alienation – inflammation – depression. Förloppet kan i förlängningen leda till fatala sjukdomstillstånd.

Så, det är en ytterst bra idé att ställa sig frågan om vem som egentligen oroar sig över dessa ting. Vilken av karaktärerna du spelar i denna teater tar åt sig? Vilken karaktär i dig behöver känna efter så mycket? Varför dubbelkänna genom att oroa dig, genom att ta ut olyckan i förskott? Först straffar du dig själv genom att föreställa dig att något ska hända, sedan kanske – men vanligtvis inte alls, för det du föreställer dig är vanligtvis mycket värre än vad som verkligen kommer att hända – åker du på stryk en gång till av det som verkligen händer. Räcker inte det?

Leva omaskerad

Det är inte ovanligt att sökande människor kastar av sig en eller flera av sina masker innan de är förberedda på det, och utan att inse att de gjort det. Det är rent av en sådan identitetskris som initierar sökandet för många. Detta kan leda till en känsla att något fattas och att de får ett behov att leta efter något, utan att riktigt veta vad det är de söker. Som att de jagar sin egen svans eller letar sin skugga. Livet innehåller många repetitiva mönster. Långa och många resor och promenader irrande i staden eller naturen, ständigt sökande utan att hitta det. Ett maniskt skapande eller samlande, rader av kortvariga förhållanden med olika människor och rörelser, allt för att hitta en mask som passar.

chasing-dragons

Jaga drakar (och du blir en).

Så, går det att leva utan masker? Utan detta skådespeleri – och är det ens önskvärt? Sant är, att leva med så få masker som möjligt gör livet enklare, men det kan också leda till alienation och passivitet, till ett liv i en värld som inte angår dig så mycket. Inget och allt speglar personen utan identitet. Som om du spelar ett dataspel där du ska bygga upp en karaktär, men väljer att spela med den ansiktslösa grundavataren. Låter det lite trist är en kompromiss för den som genomskådat detta maskspel att använda det medvetet. Att vara totalt medveten om de roller och regelverk man agerar genom. Att kunna ta ett steg tillbaka och forma och ta av och på maskerna efter behag.

Kontrollen över skådespelet börjar med frågor. Rollen är ett begrepp, ett koncept, och reglerna som definerar den har gemensamma nämnare. Om något irriterar – vem blir irriterad av detta? Kan jag upptäcka fler reaktioner från den här synvinkeln? Ringa in karaktären. Som exempel:

"Usch, titta vilken tjockis som går därborta, fula byxor har hon också!" – Vad mer än yttre attribut reagerar du på samma sätt över?

"Vad sur den där kassörskan var på mig då, usch vad jobbigt?" – På vilka andra sätt låter du andra människors beteenden få inflytande över dina tankar?

"Varför blir jag irriterad av andra människor och ting? Vilken del av mig säger att jag ska ta åt mig? Min gamla roll som alltför självmedveten tonåring kanske. Den andra personens attribut och beteende får ju den stå för, det angår ju mig egentligen inte alls, jag kunde lika gärna bli arg på det där trädet. Eller oroa mig över att något djur kanske ligger och väser under en sten ute i skogen för att det är jätteargt på mig."

"Fan vad jobbigt med den här trafiken/jobbet/krånglet/whatever." – Vem tycker det? Rollfiguren "Den Unga Hetsiga Mannen med den Dödsviktiga Agendan" kanske? Är det upplevda verkligen så besvärligt, och blir det bättre av att du straffar dig själv genom att lida, stressa och grina ner dig för det?

Om något kränker dig – vem blir kränkt? Du där allra innerst inne? Knappast. Där innerst inne finns ju egentligen ingenting; ett självmedvetet tomrum som uppfattar och agerar. Vad som blir kränkt är någon regel om hur saker och ting ska vara för en viss rollfigur – en teatermask – du uppfostrats till eller satt ihop själv, som säger till dig att bli kränkt av det ena eller andra – något som bara hade varit tomma ord för någon annan. När du blir kränkt är det i grunden du själv som skadar dig själv genom att ha satt upp en rollfigur som en måltavla som kan träffas och bli skadad av kränkningen.

Du kan vara okränkbar – tänk vad skönt det skulle vara. Bara radera reglerna eller hela rollfiguren som säger att du ska känna dig illamående i en viss situation.

Det finns otaliga exempel med dödlig utgång i världshistorien om hur mer eller mindre upplysta individer mer eller mindre medvetet skapat och tagit på sig roller som utgjort uppenbara måltavlor, i synnerhet för den rådande makten. Syftet med detta har ofta varit – eller gjorts till – att skapa martyrer; offer som skolexempel på hur illa det onda "systemet" behandlar anhängare av vissa idéer, eller för att peka på hur nära en kritisk massa det rådande paradigmet är.

Man kan tänka sig att någon som gjort sig av med alla sina mentala masker blir något av ett Rousseauiskt naturbarn som bara styrs av sina naturliga behov; att kroppen blir identiteten. Det är logiskt rimligt, men inte vad som händer. Något liknande en paradox uppstår om du verkligen lyckas släppa alla idéer om din identitet och därmed dina mentala begränsningar, och det är att du också blir av med dina fysiska gränser. Detta innebär egentligen inte att du får några superkrafter och kan bryta mot fysikens lagar, vad det handlar om är att även en fysiskt svag kropp inte märks av för den som är ren i tanken och därmed helt anpassad till sin lott. Får kroppen sköta sitt utan att huvudet lägger sig i har den sällan några klagomål. Det är ungefär som att vara osårbar för att "någonting" orsakar att du aldrig råkar ut för något som sårar dig. Eller att du går på din promenad obehindrad för att din väg naturligt slingrar sig förbi alla hinder. Det är mycket på det sättet den verkliga magin fungerar.

Anledningen att detta avsnitt om självpåtagna roller ligger så långt bak i boken, långt efter instruktionerna om hur man identifierar och smälter ihop sina delpersonligheter till Ett i Ritualen, är dels att dessa egon du smält ihop vart och ett hade sina egna uppsättningar med masker, och det blir således mindre rörigt att rensa upp i dem nu när du är Ett. Dels är det för att det är högst troligt att du lägger dig till med och börjar spela en ny, tämligen problematisk rollfigur efter att du gått igenom detta: Den Upplyste.

the painting buddha

Den målande buddhan.

Efter upplysningen

unalome

Man kan se livet som att man flyger – eller kanske faller handlöst – genom en tunnel med hårda, skrovliga väggar. I början flyger man osäkert och vingligt och saktas ner och gör sig illa när man slår i tunnelns sidor – detta symboliserar livets prövningar och läxor. Varje gång man skrapar i väggarna drar man förhoppningsvis erfarenhet från det och ser till att flyga lite rakare i fortsättningen. Krockarna känns lite olika beroende på om man slår i stalaktiterna i taket eller dunsar ner i träsket på bottnen av tunneln. Olika problem, det ena löser du genom att flyga lite lägre nästa gång, det andra genom att flyga lite högre. Ibland kraschar man så hårt att det blir totalhaveri, eller så studsar man omkring helt utan kontroll ett tag medan vrakspillrorna yr omkring en. Men, ju skickligare pilot man blir desto rakare och mindre som i en spiral flyger man, och desto mindre hårt slår man i tunnelns väggar, och desto mindre motstånd möter man – med följden att det går fortare och fortare. Flyger man helt rakt är man snabb som ljuset, och är därmed snabbare än allt – till och med tiden och döden – och tunneln, och allt annat, är plötsligt borta. Som om det aldrig funnits.

Det finns många bud om vad det innebär att uppnå upplysning, eller Nirvana, eller Satori. Någon tycker sig ha uppnått detta när de inser "Jag är"-tillståndet, andra när de upplever sig vara ett med världen, eller när de lyckats tysta sin inre röst och hör tystnaden, andra när de lyckas med en kundaliniresning, andra när de inser att det mest är ett medvetet ingenting där i varandets mitt, andra när de möter den inre solen, andra när de lyckas få ihop sina delpersonligheter till Ett, andra när de ser glittret i ögonen på någon guru. Och så vidare. Alla är strålar från den inre solen, och allas vägar pekar därmed åt olika håll.

Faktum är, att varje lyckat steg i processen att uppnå De Vises Sten och därefter kan ses som en upplysning i sig, och exemplen är många på "världslärare" och gurus som mest av en slump lyckats klara ett enda av dessa steg och sedan gjort denna spillra av den kompletta bilden till grunden för en hel livsfilosofi.

Det behöver inte nödvändigtvis synas, eller ens märkas att en person nått en eller annan nivå av upplysning. Sant är att man kan råka ut för fysiska förändringar och stigmatan av en sådan upplevelse, men det finns inga regler. I historiska källor – eller snarare sagor och legender – skrivs om auror av ljus, knölar på huvudet, guldskimrande skinn med mera – och det är tämligen garanterat saker som inte kommer att inträffa, möjligtvis rent bildligt. Även ett "perfekt" sinne ställs inför nya utmaningar; nya tider, nya miljöer och personer. Felsteg kommer att göras då ingen kan se runt hörn. Det enda gemensamma drag upplysta torde uppvisa är ett visst jämnmod.

Varje form av upplysning är en knockout; ditt gamla jag förstörs och en ny identitet föds. Tiden strax efter är närmast att beskriva som en berusning; du är yr av smällen och hög på dina upplevelser. En person som nyss gått igenom detta är på många sätt ett barn på nytt, och mycket oerfaren – men tror motsatsen. Under denna berusning ser sig många som utvalda, med en uppgift. Vanligtvis består denna uppgift i att vara någon slags helare eller "andlig lärare" och förmedla vad man upplevt till sin omgivning. Men det är inte människorna runt dig som behöver ta del av dina kunskaper i detta stadium – det är du själv som behöver gå igenom dina upplevelser för att få översikt, en sammanfattning, och därmed kunna gå vidare. Ingen kommer att stå och vänta på dig på andra sidan upplysningen. Du kommer inte att automatiskt tas upp i ett kosmiskt brödraskap av mästare som övervakar och guidar mänskligheten. Ingen kommer att bli din lärjunge – om du inte lyckas manipulera någon svagsint stackare till det. Livet kommer inte att bli lättare, kanske tvärtom. Mitt råd under denna fas är att ligga lågt. Iaktta vad som händer omkring dig utan att agera och prata mer än vad som är nödvändigt. Det finns ett gammalt talesätt som lyder: "Före upplysningen; hugga ved och bära vatten. Efter upplysningen; hugga ved och bära vatten". Skillnaden är att dina värderingar har ändrats; att hugga ved och bära vatten betyder något annat för dig nu än det gjorde innan.

Har du uppnått De Vises Sten är inte bara ditt medvetande förändrat, utan även din kropp, och det kommer att ta lång tid att vänja sig vid hur den fungerar; dina nya styrkor och svagheter, vad du kan och inte kan äta, hur du ska tolka alla de nya känslorna den sänder dig, och hur du ska klara dig utan de gamla. De Vises Sten är också inte nödvändigtvis ett slutmål; för att till exempel klara att gå in "det vita ljuset" utan att förlora förståndet eller fysiskt klara av "regnbågskroppen" utan att upplösas kroppsligen bör man först ha styrkan från De Vises Sten.

Det kommer faktiskt en dag då du faktiskt är klar med ditt sökande. Inte din resa, men ditt sökande och den livsstil som hörde till det. En tid kommer då det tycks som om hela världen säger till dig att stanna; att du passerat mållinjen men fortfarande springer. Då det börjar kännas som slöseri med tid att meditera eller göra andra mentala övningar flera timmar om dagen. All information och allt prat om "andlig utveckling" kommer att kännas överflödigt och kvävande – det finns inget mer att lära. Då följer en tid av tillnyktring då du måste återbygga ditt liv, och fundera över vad du egentligen vill göra med det, komma underfund med vad som egentligen är meningsfullt för dig.

. . .

Detta var som sagt ett kort utdrag ur boken Magnum Opus.

Share on Facebook  Instagram    Add to Reddit