Max Magnus Artist Blog:
The Illustrated Adventures

Women on Line

I submitted the two works above to the Y-salong 2010, a juried biennial exhibition for artists in some way connected to northern Sweden. My selection was calculated, a bit like a test, and of course it fell out just the way I anticipated: The sculpture was accepted but the painting was refused. The sculpture isn't bad, but the painting outshines it totally, the painting is also even more on line with the exhibit's theme resonance - and that's why the painting was refused.

The message is clear, whatever this jury is consciously aware of it or not: "You can be with us a tad if you lower yourself some, if you stay away from being dashing."
I seriously consider to refuse participating in this exhibition. What do you think is the right thing to do?

This is yet another indication that I'm required to in some way lobotomize myself in order to gain acceptance as an artist from the Swedish cultural nobility, and that's no option, even if many artists do make that choice in one way or another. Sooner or later I'm out of here, preferable sooner, and now I finally happen to be on the verge of getting my boots lose from this swamp; I've sold my car, the loans are paid and not much are anchoring me here any longer.
What I need is some more money, so I want to urge you out there who plan to buy art from me to do so as soon as possible, for the good cause to shorten this waste of my life.

The Tinananmen Monument

Jag lämnade in ovanstående två verk till Y-salong 2010, mitt urval var uträknat, lite som ett test, och givetvis föll det ut som jag antagit: Skulpturen blev antagen men inte målningen. Skulpturen är inte dålig, men målningen är den totalt överlägsen, målningen är till och med mer i linje med utställningens tema resonans - och just därför refuserades målningen. (Jag tror inte den här slappkuksfitthårsdyrkarjävla genusreligionen som genomsyrar kulturlivet ligger bakom beslutet; att det skulle vara "sexistiskt" med flickor i baddräkt - för hade den falierat på det dogmat hade jag blivit totalt utsparkad.)

Meddelandet är tydligt, vare sig denna jury är medveten om det eller inte: "Du får vara med oss litegrann om du gör dig lite sämre, om du inte briljerar".
Jag funderar helt allvarligt på vägra vara med på utställningen. Vad tycker du är rätt att göra?

Vidare är detta ytterligare ett av många indicium på att jag på något sätt måste lobotomera mig för att få acceptans av kulturadeln som konstnär i Sverige, och det är ju inget alternativ, även om många på det ena eller andra sättet väljer det. Förr eller senare drar jag härifrån, ju förr desto bättre, och nu råkar jag vara på jäsken att äntligen få lös stövlarna ur det här träsket; bilen är såld, lånen är betalda och det är inte mycket som ankrar mig här längre.
Det fattas bara lite pengar, så jag vill uppmana er som går och funderar på att köpa konst av mig att göra det snarast, för att förkorta detta slöseri av min livstid.

The green background colour, kind of Verona green earth, is there in order to shine through the skin colour and give it some translucency, give the impression of blood vessels and such, giving life to the girls.

The image is as always one of the visions I've seen (more on its narrative structure later). I've used the Golden section in order to tighten up the composition, the painting's shape is that of a Golden rectangle.

Den gröna nyansen i bakgrunden, typ Verona grönjord, är till för att lysa igenom hudfärgen och ge den en viss translucens, ge intryck av blodkärl och sådant, ge liv åt flickorna helt enkelt.

Bilden är som vanligt en av de visioner jag sett (mer om själva innehållet senare). Kompositionen har jag skärpt till mestadels med hjälp av det gyllene snittet, tavlans form är en gyllene rektangel.

The background shall consist of a faded white fog; the light comes in from the left. Here are the three nuances of white I've mixed which should be faded across the whole painting, the one on the right is the darkest but the differences in nuances are so small that the shadows create an illusion that the middle colour is the darkest. I never use black when I paint, instead I make darkness, optic black, from the other colours in the painting. In order to fade the white paint without causing it to reflect less light I do not only blend in "darkness" but also add some silver to the mix.

Bakgrunden ska vara en tonad vit dimma; ljuset kommer in från vänster. Här är de tre nyanser av vitt jag blandat som ska drivas över hela målningen, den mörkaste är till höger men nyansskillnaderna är så små att skuggorna gör att mittenfärgen verkar mörkast. Jag använder aldrig svart när jag målar, utan blandar mörker, optiskt svart, av de andra färgerna i målningen. För att tona ner vitfärgen här utan att göra den ljussvagare blandar jag förutom en gnutta "mörker" silver i färgen.

I've given myself some slack regarding details in this painting, all things unnecessary for the narrative - nails and such - are only hinted. Only what's necessary in order to not cause distracting absences or stylize (the word style is a curse used to describe lesser artists in a disparaging manner) are kept. This lightens up the painting's atmosphere.

Jag har unnat mig att göra en del förenklingar i den här målningen, t.ex. är naglar och allt som inte har en viktig roll i själva berättelsen bara antytt, bara tillräckligt mycket för att man inte ska distraheras av sakers frånvaro eller stiliseringar (ordet stil är en svordom man använder nedsättande i beskrivning av lägre stående konstnärer). Detta bidrar till att lätta upp målningens atmosfär.

It's a great advantage to be ambidextrous when painting. It would have been a handicap for me if I had been born only right- or left handed. I must be careful when I write with my left hand though, since I then easily fall into writing in a laterally reversed manner.

I realized the other day that I have spent far more than 25 000 hours of my life painting and such by now.

Det är en enorm fördel att vara ambidextruös när man målar. Det hade varit ett handikapp för mig om jag fötts enbart höger- eller vänsterhänt. Jag får dock se upp när jag skriver med vänster då det då är lätt hänt att jag spegelvänder texten.

Jag insåg häromdagen att jag hållit på med att måla och sån't en bra bit över 25 000 timmar hittills i mitt liv nu.