ILLUSTRATED ADVENTURES DAY 156
The Harbour Cultural District - Hamnarenan, kulturkvarteret i Sundsvall

För några veckor sedan blev jag (på något sätt) inbjuden tillsammans med Bror Högbom till sossarnas högkvarter på Ö. Långgatan 17 för att diskutera det planerade bygget av den då s.k. Hamnarenan. Vi var tänkta att representera stadens konstnärer. Övriga inbjudna var chefer och representanter från Sundsvall Dragons, båda teatrarna, Pipeline, Kammarorkestern o.s.v. Stadens Kulturelit som det uttrycktes - för vår del måhända i vissas öron en halvsanning, om än en värmande sådan.
De som arrangerade mötet och var där för att diskutera med oss var Christer Berglund, Margareta Johansson och Petter Stenberg.

Hamnarenan är ett projekt som antas kosta ca. 500 000 000 kronor. För att ni ska förstå hur mycket pengar detta är så kan ni titta på den här förstenade trilobiten, den levde och dog långt innan ryggradsdjur såsom grodor, du & jag och dinosaurier var påtänkta. Skulle den här trilobitens föräldrar ha sparat en krona om året (utan ränta - i madrassen) åt den från att den föddes fram till idag skulle det fortfarande fattas 50 000 000 kronor om den skulle vilja ha en egen Hamnarea. Sådana är de summor vi talar om.

Pengarna finns dock, och ur ett större perspektiv är det en småsumma. Ungefär vad ett enda JAS-plan kostar (men det är med mängdrabatt, om du slår till på typ minst 50 stycken).

Så sätt igång och bygg - kultur förbättrar samhället - och det ger jobb, kudos och underhållning.

Att vi blev kallade till detta möte är dels för att sossarna behöver stöd för projektet. (Själv är jag mer åt det liberala hållet, men när de som kallar sig liberaler i Sverige kommer med de mest anti-liberala förslagen och Sverige i grund och botten är en sossemaskin uppbyggd av sossarna så får man helt enkelt följa matoset om man ska få någon middag.) I en arbetar-konservativ håla som denna fungerar politiken som så att om endera falangen (höger eller vänster) kommer med ett förslag på ett större projekt (typ ombyggnad av motorvägen, nergrävning av järnvägen eller en ny månbas) så vinner den andra politiska falangen lätt nästa omröstning genom att ställa det aktuella projektet mot vård, skola och omsorg. Därför är det en bra taktik för endera falangen att hålla vård, vägar, skola och omsorg lite halvsunkiga så att man alltid har den nödvändiga fienden att komma och dra med när det behövs.

Den andra orsaken till att vi blev kallade är att det behövs konkreta förslag till vad en sådan multi-arena ska innehålla för grejer. Diskussionen gick några varv där de flesta närvarande kulturarbetarna klagade över hur ohållbar deras situation var i nuläget. När detta hållit på länge nog yttrade jag att;

"...är det inte mer ett helt kulturkvarter i stil med Soho i London med en idrottsarena ni är ute efter, mer en ny stadsdel än att pressa in allt i en enda byggnad...".

Begreppet kulturkvarter eller hamnkvarter eller i alla fall kvarter av något slag blev genast sömlöst vedertaget och det blev också vedertaget som om det vore politikerna själva som kommit med det.
En intressant studie av hur politik fungerar - men också en intressant studie hur konstnärer fungerar; de kommer med en idé som snappas upp och sedan glömmer alla var den kommer ifrån och sedan dravlar någon att den (idén) en gång steg upp ur det kollektiva medvetandet eller nå't. Som med hjulet, och Tetris.

Det preliminära förslaget Bror och jag hostade upp - efter någon minuts betänketid - å stadens (och landets, coh världens) konstnärers vägnar, var dels ett 20-tal i stort sett gratis ateljéer för yrkesverksamma konstnärer - ett av villkoren för tillträde kunde vara att man hade "öppet hus" ett par dagar i veckan där offentligheten kunde komma och besöka de inhysta konstnärerna. Dels en konsthall för mer enhetliga utställningar, och i samband med denna ett mindre, kommersiellt galleri där de inhysta konstnärerna kunde visa och avyttra sina verk mer dynamiskt.
Vidare är det tänkt att de olika kulturyttringarna i detta kvarter ska "korsbefrukta" och dra fördel av varandra, däri har nog de mångsysslande konstnärerna den vikigaste rollen.

Ja, jag vet att detta låter som värdens överdrift i alla Onkel-Tom-präglade konstnärers öron. "Såå mycket kan vi väl aldrig få, eller ens ha mage att önska oss eller?"

Tänk för det kan vi. Nu när vi konstnärer löst grupperat oss här i staden har politikerna börjat lyssna på oss. Som enskild individ existerar man inte i ett demokratiskt samhälle, men som grupp får man sin röst hörd. Lösningen för oss konstnärer med ateljéer och en konsthall är definitivt det minst kostsamma av alla delar - såsom teatrar, konsertscener och idrottsarenor detta framtida kulturkvarter kommer att bestå av. Den minst kostsamma delen, men också den del i projektet som kommer att ge mest eko ute i världen och in i framtiden.

Varför ska vi konstnärer, som är de som föder de idéer som bygger samhällen och kulturer nöja oss med mindre?

Missa f.ö. inte Brors artikel i ST.

A couple of weeks ago I was (in some way) invited together with Bror Högbom to the Social Democrat's (the political party currently in power) local HQ to discuss the planned construction of the so called Harbour Arena. We were there to represent the town's artists. Other people invited were bosses and representatives for Sundsvall Dragons (the city basket team), both theatres, Pipeline (a music institution), the chamber ensemble and so on. The city's cultural elite as it was put - for our part perhaps in some people's ears a half-truth, but a warming such.
Those who arranged the meeting and were present to discuss with us were Christer Berglund, Margareta Johansson and Petter Stenberg.

The Harbour Arena is a project which will cost the state at least 500 000 000 SEK in building, which is equal to about $71 000 000. In order for you to picture such an amount of money you should have look at the petrified trilobite in the photo on the left. It lived and died a very long time ago, long before vertebrates such as frogs, you & me and dinosaurs were even thought of. If this trilobite's parents would have saved one SEK each year from its birth until today it would still be lacking 50 000 000 SEK if it should crave for a Harbour Arena of its own. That's the kind of money we're talking about.

The money do exist though, and seen from a higher perspective it's a rather small expense. About the cost of one single JAS fighter plane (but then that is a discount price if you decide to buy at least 50 of them).

So start building - cultural events improve the society, create jobs, kudos and entertainment.

One reason why we were summoned to this meeting is because the politicians need support for the project. Yes, I know that these are left wing politicians and I'm more of a liberal (Sweden is so far left on the scale that liberals are considered right-wing here), but since the Social Democrats constructed this society as a Social Democratic machine you just have to follow the smell of food in order to get something to eat - literally speaking.
In a labour-conservative hole such as this one politics follow the rule that if either the right-wing or the left-wing faction comes with a suggestion (such as to rebuild the highway [in a town with a population of about 150 000 we have the traffic problems of a megacity], dig down the railway [currently the whole town pauses each time a train pass], or to build a new moon base) the other faction easily wins the next vote by putting the funding of the suggested project against health care, education and such. Due to this it's an effective tactic by either phalanx to maintain health care, education and other tax funded social services in a working but rather poor condition, so that they always have the necessary enemy to fall back on when needed.

Another reason why we were called was that they need advice and suggestions on what stuff they should put into such a multi arena. The discussion took a few laps around the room were most of the people present complained at length about the precariousness of their current work locations. When this had been going on long enough I uttered that;

"...isn't it more of a whole cultural district, kind of like London's Soho, including a sports arena, you're looking for, more of a new city block than trying to squeeze it all into one single building..."

The concept of a cultural district/block or a harbour district or something along that stretch was almost instantly seamlessly picked up as something the politicians themselves had put on the table.
An interesting study of the workings of politics - but also one of the workings of artists; artists tend to come up with one or another idea which is picked up and then all seem to forget where it came from in the first place and then someone starts to drivel that it (the idea) raised from some kind of collective consciousness or something. As with the wheel, and tetris.

The preliminary suggestion which Bror and I coughed up - after about one minute of thinking time or so - on behalf of the city's (and the world's) artists, were partly a twentyish something basically free studios for professional artists - one of the conditions for access could be that the inhabitants kept the doors open a few days each week so that the public could visit the artists present. Also included should be an exhibition hall for more conceptual exhibitions, and in connection to that exhibition space a smaller commercial gallery where the artists present could sell and exhibit their art in a more dynamic way.
Further on it is thought that the different interest groups inhibiting this cultural district should cross fertilize and take advantage of each other, and in that the artists probably will play the most important role.

Yes, I know that this sounds like a preposterous exaggeration in the ears of all you Uncle-Tomish artists. "We can't possible get that much, we can't hardly deserve it, or what?"

But we can. Now when we artists in the town have formed a loose grouping the politicians have started listen to us. As an individual one hardly exists in a democratic society, but as a group one's voice will be heard. The suggested solution for us artists regarding free studios and room for exhibitions is the least expensive part of this project - compare it with the costs for the theatres and sports arenas of this cultural district. The least expensive part, but also that which will reverberate out most in the world and into the future.

Why should we artists, who are those who give birth to the ideas which build societies and cultures settle for less?