ILLUSTRATED ADVENTURES DAY 257
Death by Raygun - Dödad av strålpistol

So, you deem yourself worthy to utter something about this entry. Very well, start writing then:

Så, du anser dig värdig att yttra dig om detta inlägg.
Så, skriv då:

OBS: Endast namn and kommentar är obligatoriska uppgifter. Din e-mail syns inte för spammare och länkar som postas ignoreras av sökmotorerna.

Posted by: mig

2007-04-11

kitsch

Posted by: Max Magnus

2007-04-11

Helt korrekt!

Posted by: Filip Björner

Site

2007-04-26

Hej Max!

Jag uppskattar mycket som du skriver, men det här konstverket tycker jag inte om. Jag äcklas av det, och troligen inte på ett sådant sätt som du kanske vill att åskådarna skall äcklas. Jag hade förväntat mig något roligt eller storslaget istället, men det här känns bara lågt.

Ja, jag skriver rakt ut vad jag tycker, och hoppas du uppskattar min ärlighet. För vad skall du med falska ryggdunkningar till?

Mvh
Filip

Posted by: Max Magnus

2007-04-26

Dessa skulpturer handlar heller inte om att stryka någon medhårs. Som en replik till filmen "300" och dylikt håller det. Jag äcklas av dylik krigspropaganda, stridspitteri och vad som uttrycks "rakt upp och ner" i skulpturen ovan maskerat till heroism och föredömligt principfast leverne. Falska propagandafilmer där horder av ansikstlöst pack mejas ner i drivor av hjältarnas vapenpumpande. På så vis är det bra att du känner äckel inför skulpturen ovan, för då torde du också äcklas av de mer rumsrena varianterna av det erotiserade våldet.

Posted by: Filip Björner

Site

2007-04-30

Hej Max!

Jag såg filmen i lördags, och jag tyckte inte om den. Det visade sig vara muskelmysticism, och brutal kollektivism.

Du kan kolla vad jag har skrivit om det här:
link

Och du får gärna själv skriva av dig där, t.ex. med en länk hit.

Och, jo, nu blev ditt konstverk mer begripligt. Men jag tycker fortfarande det är äckligt. Problemet är ju det att konstverket i sig (till skillnad från kringtexten på din sajt) inte innehåller en konsumentvägledning om hur det skall uttolkas. Det kan ju lika gärna uttolkas som en hyllning till vulgarismen. Och det är så som det -- fortfarande -- talar till mig.

Jag vill också tillägga att jag inte har negativa synpunkter på hantverket. Det är det uppstyltade valet av motiv som jag finner motbjudande. Och jag kan inte -- på ett direkt känslomässigt-metafysiskt plan -- avläsa det som en protest.

Mvh
Filip

Posted by: Bengt-Åke Harrysson

2007-04-30

Jag tror inte för ett ögonblick att avsikten är att man ska tycka om det här, Filip. (Det kan man ju rimligen inte göra, om man inte är ”lite sjuk i huvudet”.)
Jag ifrågasätter om det här är konst överhuvudtaget. Vad är det egentligen? Vad är det du vill säga med det här, Max? Hur går dina tankar?
Nä, tacka vet jag målningar av Magnus Larsson.

Med vänlig hälsning
Bengt-Åke Harrysson

Posted by: Max Magnus

2007-04-30

Nej, ser man målningar av typen M.L. gör som höjden av konstnärlighet har man inte mycket att hämta här. Till stor del skriver jag under på "Det Romantiska Manifestet", till viss del anser jag det vara en katastrof. "Konkretiserandet av metafysiska abstraktioner" är så mycket mer än att gestalta det vackra i tillvaron. Som konstnär har man ett enormt verktyg till hands att omvandla världen, och att undvika att använda detta verktyg till kritiska ändamål är försummelse. Att undvika att använda det till vad än man känner för att skapa är en än värre försummelse - och tyvärr alltför ofta resultatet av ett för osjälviskt följande av TRM.
Satiren i ovanstående verk är uppenbar, och lagd som en genomskinlig overhead-plast över de fenomen den beskriver blir den helt klar. Konst? Ja, ett konkretiserande av en metafysisk abstraktion är den, och helt pervers? Nej, den orgastiska känslan av seger i en strid är något djupt mänskligt. Men vet att se det för vad det är.

Posted by: Anders Wollin

2007-05-02

Förvisso är frågan om vad som är konst ständigt aktuell. Metafysiska abstraktioner hit och dit, kom till kärnan: livet. Det som omger oss, som gör oss skapande. I den essensen växer väl konsten fram.

En målare som Magnus Larsson är allmänt futil, tekniken bristfällig (han passar mer som illustratör till enklare texter och böcker än att ge sig hän konsten).
Jag förstår kontrasten: Här andas enkla vårbilder, luft och hopp och en rad positiva enkla egenskaper.
Som vi så klart vill känna. Inget fel att sådant finns med i konsten, bara bra.

Men Max Magnus visioner och märkliga skulpturer förtjänar väl bättre än att jämföras med denne målare?
Vad man inte kan förstå är inte alltid dåligt, snarare kan det vara ens eget ofog till förståelse som är bristen i gemenskapen.