Life: Support
News
Paintings
Sculptures
Alchemy
About
Contact
Search
Livet: Support
Nytt
Målningar
Skulpturer
Magnum Opus
Om
Kontakta
Sök

Duck-bites suicide - Ankbett och självmord


2007-05-05

My mother called late the other night, that always means that something's wrong. What was wrong this time was that she had just got the news that one of our acquaintances had hung himself. It was none of those closest to me but a person I spent quite some time with when we were kids.

I find it hard to imagine a worse disaster for the next of kin than when things such as these happen, I mean, it's worse enough when people die of "natural" causes.
I start to ponder, count on my fingers, they aren't many enough. I count to more than ten people in my surrounding, of my generation, that have died of suicide so far. As a comparison I know of one who've died of cancer.

What kind of environment is this then, that we've grown up in, which have killed so many of its children? Well, one of my childhood class-mates, Fredrik Wikingsson (along with his friend Filip Hammar) actually wrote a light hearted book called Fyra nötcreme och en moviebox (translates something like "Four packages of nut creme and a rental VCR") about the zeitgeist of our younger years back in the eighties. I don't know if the book is translated to any other languages but it was a bestseller here in Sweden. I don't think I'm mentioned in the book though.

But why do people kill themselves? If one starts to unwind this tangled issue one will find a few clues. The dominating factor is of course problems in the person's absolute vicinity, in his or her own mind. Loneliness and outsiderhood; something in our culture makes it harder and harder to spend time together in a free and easy manner. Lack of sleep and rest can drive anyone mad, and that is not a small factor in this equation considering all the stress and noise - fans, traffic, people etc - we are exposed to nowadays. Psychopharmaca and other drugs is another matter. Personally I would never touch drugs that "cut away the ups and downs" of one's emotions, but everyone seeking professional help seems to be offered such - it's as with all kinds of drugs big business - and for some that kind of chemical blunting gives the strength to carry out their self imposed death sentence. Another factor that might become the the straw that breaks the camel's back is all these daily "duck-bites": If you get bitten by a duck it won't harm you - it's in the beginning so pathetic that it's laughable - but if hundreds of ducks start chewing you'll soon bleed.

You open up for the world outside, turn on the radio or the TV, what do you experience? A focus on problems (If we haven't got any problems at hand then let's go find some, says the editor). People that talk and talk and talk. Deep dives into social misery, politics, sports, politics, sports, politics and sports - far above our heads. Endless blah-blah about this new CO2-religion; lower your standard of living and turn off the third world. Today's death toll far far away in the Middle East. People killing each other for god, religion and other fairy tales. Top lists and criticism; what you like isn't good enough. Artists that have it all, stand on The Stage of the World and use that opportunity only to sing about their fucked up love lives. Some art program where a dude exhibits his embellished turds (I'm not making this one up) in the world's finest art galleries. Cop, crime and reality shows made to scare and alienate us from those selected to represent the scum of society, "be good in school or you'll turn out as one of those", "pay for our guns and our electric chairs or one of those will come an get you". Comedy shows which mostly consist of mocking monkey chatter, etc etc.

Despite that we never have experienced such a high standard of living, despite the fact that we can travel to almost any place in the world and despite the fact that we are free to do just about what we feel like doing we are constantly showered with The Message that all is in vain and on its way downhill and that we live under constant threats, both from the outside and from within.

That's a lot of duck-bites.

You don't need to worry or hope for that I will kill myself. I'm a most living weapon with my sharp edges pointing outward. It should though be added, that people who've never had such moments when they've felt that the best thing would be to just die, either are very privileged, or not quite fully functional - and the latter is probably what's most probable. When you are in such a moment, try to remember that no matter how bad it may feel, things will always brighten up sooner or later. If you want reason to live for a while longer then come by and we'll share a bottle of wine and have a look at some paintings. But you who think it's correct to choose what's boring before what's full of life, you who choose grey before polka dots - you murderers with duck-bites as your prime weapon - be very afraid, because I'm coming for you!

Bildtext:
    -Vad kallades det nu igen,
    det där ögonblicket av smärtor och klådor,
    och sällsynta gnistor av lycka,
    mellan födelse och död?
    -Livet?
    -Jo, just, så hette det.

Min mor ringde sent häromkvällen, det betyder alltid att något är fel. Vad som var fel var att hon just fått reda på att en av våra bekanta hade hängt sig. Det var ingen av mina närmaste anhöriga men en person som jag umgicks en hel del med när vi var barn.

Har svårt att tänka mig en värre katastrof för de närmast anhöriga än när något sådant händer, det är ju illa nog när folk dör av "naturliga" orsaker.
Jag tänker efter, räknar på fingrarna, de räcker inte till. Jag får det till över tio personer i min omgivning, i min generation, som tagit livet av sig hittills. Som jämförelse vet jag om en enda som dött i cancer.

Vad är det då för miljö vi växt upp i, som dödat så många av sina barn? Tja, har ni läst Fredrik Wikingssons och Filip Hammars underhållande bok Fyra nötcreme och en moviebox? Jag växte upp med Wikingsson och vi gick i samma klass under högstadiet, så vill ni se den mångfacetterade verkligheten jag talar om från Wikingssons vinkel så rekommenderar jag er att läsa den boken. Jag tror dock inte att jag är omnämnd där, inte ens den gången jag, Hugo och Wikingsson låg och vickade på Knochenhauers TV-antenn eller när Stadin jagade Glenn-Jarl med motorsågen längs E4-an.

Men varför tar folk livet av sig? Börjar man nysta får man en hel del ledtrådar. Det avgörande för alla är givetvis problem i personens absoluta närhet, i hans eller hennes eget sinne. Ensamhet och utanförskap; något i vår kultur gör det svårare och svårare att umgås på ett otvunget sätt. Brist på vila och sömn kan göra vem som helst galen, och med tanke på all stress och allt oväsen från fläktar, trafik, människor m.m. vi utsätts för i dag är det inte en obetydlig faktor. Psykofarmaka och droger är en annan sak. Personligen skulle jag aldrig ta med tång i en drog som "kapar topparna och dalarna" i känslolivet, men det verkar som om alla som söker hjälp i sjukvården erbjuds sådana - det är liksom allt knark big business - och för vissa ger detta kemiska avtrubbande styrkan att verkställa sin egen dödsdom. En annan faktor som kan bli droppen som får fördämningen att brista är alla dessa "ankbett" man ansätts av dagligen: Om du blir biten av en anka skadas du inte - det är till en början mest skrattretande i sin patetik - men om hundratals ankor börjar tugga på dig börjar det snart blöda.

Du öppnar för omvärlden, slår på radion eller TVn, vad får du uppleva? Problemfokusering (har vi inga problem till hands så letar vi rätt på några, säger redaktör'n). Folk som pratar och pratar och pratar. Djupdykningar i socialt elände, politik, sport, politik, sport, politik och sport, långt över våra huvuden och våra korplag. Blahblahblah om den här nya koldioxidreligionen; sänk din levnadsstandard och stäng av tredje världen. Dagens döda långt bort i Mellanöstern. Folk som dödar för gud, religion och andra sagor. Topplistor och kritik; det du gillar duger inte. Artister som till synes har allt, står på Världens Scen men använder detta enbart till att gnälla om sina jävla uppfuckade kärleksliv. Konstprogram där fjollor ställer ut sina förgyllda bajskorvar på de allra förnämsta konstscenerna (det är inget jag hittar på; det var ett långt reportage om det i SVTs "Arty" för några veckor sedan). Snut-, crimeserier och realityprogram avsedda att skrämma och alienera oss från de som utsetts till samhällets bottenskrap; "får du inte bra betyg så blir du en av dom", "betala våra vapen och våra elektriska stolar annars kommer nå'n av dom och tar dig". "Humorprogram" som mest är desperat hånfullt aptjatter, etc. etc.

Trots att vi aldrig haft en så hög levnadsstandard, trots att vi kan ta oss vart som helst i världen och egentligen göra vad vi känner för överöses vi ständigt med Budskapet om att allt är hopplöst och på väg utför och att vi ständigt lever under hot, både inifrån och utifrån.

Många ankbett blir det.

Ni behöver varken oroa er eller hoppas på att jag ska ta livet av mig. Jag är ett högst levande vapen med taggarna utåt. Det bör dock tilläggas att folk som aldrig haft sådana där stunder då de helst bara velat dö, antingen är otroligt priviligerade, eller inte riktigt kloka - och antagligen är det sistnämnda det troligaste. När ni är i en sådan stund, försök att komma ihåg, att hur illa det än känns ljusnar det alltid förr eller senare. Vill ni ha anledning att leva ett tag till så titta över så delar vi en flaska vin och kollar på tavlor. Men Ni som ser som rätt att välja det trista före det livskraftiga, ni som väljer det grå framför det prickiga - ni mördare med ankbett som vapen - passa er jävligt noga, för jag kommer och tar er!


Digg this Add to Delicous Add to Furl Add to Reddit Add to YahooMyWeb Add to Blinklist Add to Fark


Commment / Kommentera

Your Name / Ditt Namn:

Your E-mail:

Your Site:

Your comment / Kommentar:

( characters remaining)

Comments / Kommentarer:

 

Posted by: Happy Hour 2007-05-05

 

Posted by: Börje Höglander 2007-05-05

 

Posted by: Happy Hour (again) 2007-05-05

 

Posted by: Max Magnus 2007-05-07

 

Posted by: Bungi 2007-05-08

 

Posted by: Stefan.Lennart. Hedbom 2007-11-01

 

Posted by: Stefan. Hedbom 2008-02-17

 

Posted by: Max Magnus 2008-02-18

 

Posted by: Martin 2008-12-09

Art blog: Senare skriverier.
Next - Nästa:
"Shadow Grafitti "

Blog Index

Latest headlines / Senaste rubrikerna:

  • Video: How to attain inner silence
  • Video: Are you chasing McGuffin?
  • Which tail belongs to which animal?
  •  

    Other days - Andra dagar:

    101, 100, 99, 98, 97, 96, 95, 94, 93, 92, 91, 90, 89, 88, 87, 86, 85, 84, 83, 82, 81, 80, 79, 78, 77, 76, 75, 74, 73, 72, 71, 70, 69, 68, 67, 66, 65, 64, 63, 62, 61, 60, 59, 58, 57, 56, 55, 54, 53, 52, 51, 50, 49, 48, 47, 46, 45, 44, 43, 42, 41, 40, 39, 38, 37, 36, 35, 34, 33, 32, 31, 30, 29, 28, 27, 26, 25, 24, 23, 22, 21, 20, 19, 18, 17, 16, 15, 14, 13, 12, 11, 10, 9, 8, 7, 6, 5, 4, 3, 2, 1
    Contact
    Up