God of Art - Konstens gud

Magnum Opus
Paintings Målningar
Sculptures Skulpturer
News Nytt
About Om
Contact Kontakta
Search Sök

Main page
List of all posts
2007-05-23
Dragon is not our business.
Draken angår oss inte.

I paint on like hell, these three paintings are all started and finished this week (they're rather small, all are 38 centimetres wide), and more larger pieces are in the pipe.


The images are as usual such visions that I've seen right before sleep or during similar conditions, and from the beginning these three felt almost too simple for me to upheld my interest in finishing painting them. All these paintings have gone through a phase when I was on the verge to discard them, but then something happened and each painting finally grew into being worthy of its lebensraum instead.

Painting has for me a moment of extreme frustration. Every single painting is a journey from torment to some kind of satisfaction. Despite that it's more than 15 years since I had my first exhibition it's as if every time I start with a new painting all is forgotten and has to be rediscovered.When I start daubing at the empty panneau I am once again that five year old child who's just got its first oil painting set, but now with the adult man's demands of effectiveness and profitability tearing at the innards. It could easily end there. And while the painting slowly takes shape I once again go through and rediscover all that I've learnt and then forgotten since the last painting. Painting the foundation, perspective, composition, the necessity to be able to see through forms and shapes in order to make them truly spatial, how all the colours of the painting must be carefully embedded upon that they do not appear extraneous, how metallic paint and glitter takes over when the colours of the rainbow aren't enough, and how one then spiritualize the piece in order to finally make it work. And then one is the God of Art for a while again.

And that's the way it is with every damn painting!

Jag målar på som fan, de här tre målningarna är alla påbörjade och avslutade denna vecka (de är rätt små, samtliga är 38 centimeter breda), och fler större målningar är på gång.


Bilderna är som vanligt sådana där visioner jag sett strax innan jag somnat eller i liknande tillstånd, och från början kändes de här tre nästan för enkla för att jag skulle bibehålla intresset att måla klart dem. Alla de här målningarna har gått igenom en fas då jag var på vippen att kassera dem, men så hände något och bilderna växte ut till något livsdugligt i stället.

Målandet har för mig ett moment av extrem frustration. Varje tavla är en färd från plåga till någon slags tillfredställelse. Trots att det nu är mer än 15 år sedan jag hade min första utställning är det som om när jag påbörjar en ny målning så är alla erfarenheter glömda och måste återupptäckas igen. När jag börjar kladda på den tomma pannån är jag åter igen den där femåringen som just fått sina första oljefärger, fast nu med den vuxne mannens krav på lönsamhet och effektivitet ryckandes i inälvorna. Det kunde lätt ta stopp där. Och medan tavlan så sakteliga tar form går jag då åter igenom och återupptäcker allt jag lärt mig och glömt sedan förra målningen. Grundmålning, perspektiv, komposition, hur man måste kunna göra former transparanta, se igenom dem, för att de ska bli sant rumsliga, hur alla bildens färger omsorgsfullt måste bäddas in för att inte bli främmande, hur metallfärger och glitter tar vid när regnbågens färger inte räcker till, hur man till sist då besjälar verket och känner att det slutligen börjar fungera. Och så är man återigen konstens gud för ett tag.

Och så är det med varenda jävla tavla!

Share on Facebook  Instagram    Add to Reddit 



Your Name / Ditt Namn:
Your E-mail:
Your Site:
Your comment / Kommentar:

( characters remaining)

Note: Only name and comment are obligatory fields. Your E-mail will be invisible to spambots and links posted get the nofollow attribute, which make search engines ignore them.
Thus no use spamming see.

OBS: Endast namn and kommentar är obligatoriska uppgifter. Din e-mail syns inte för spammare och länkar som postas ignoreras av sökmotorerna.

Posted by: SirLizard 2007-05-23

Love all three! I can not believe you did each in such a short time. I esp love the first one on top. What shadow is that?

http://ArtTrouble.blogspot.com

 

Posted by: Max Magnus 2007-05-24

It's a paint and brush, and occasionally a finger, shadow.

 

Posted by: Eva Nygren 2007-05-30

Yes I am worthy. Och det var väldigt kul att läsa din text om målandet. En del var bekant, en del obekant but interesting. Och så gillade jag den första målningen med Loch Ness- odjuret i bakgrunden.

 

Posted by: Liisa 2007-06-01

Hmm känner igen mej i din beskrivning av själva arbetet, med undantag att aldrig är nöjd med en färdig tavla, har oftast svårt att se dem eftersom jag bara stör mej på alla fel.

Jag hoppas och tror och längtar till att någon gång få bli så mycket bättre att jag ska slippa den känslan du beskriver i arbetet... så jag blev inte så glad över att höra att du fortvarade känner så trotts att du hållit på långt mycket längre tid än jag.

Ibland undrar jag varför jag håller på överhuvudtaget, men det tar aldrig länge så sitter man där igen och jobbar, det går inte att sluta.

För den delen är det här första gången jag kommenterar något på din blogg, men jag har läst sen februari, vill tacka dej så mycket för bloggen, även fast jag inte gillar allt så är den enligt mej det bästa jag varit med om när det gäller bloggar.

 

Posted by: Max Magnus 2007-06-01

Det var mycket trevligt att höra! Jag har massor av "osynliga" läsare, typ 4 000 - 5 000 om dagen, stigande, men de är så tysta! Man ser bloggar med bara bråkdelen så många besökare som får hur mycket respons som helst för rena struntinlägg, och man undrar om det är någon överhuvudtaget som läser det man skriver eller om flertalet antingen är bara datasamlande automata eller människor som bara driver förbi som hastigast.

Angående måleriet så kan skillnaden vara att jag har ett tämligen klart mål om hur bilden ska se ut och kännas när den är klar, sedan får man kämpa för att komma dit. Målet behöver liksom inte defineras när arbetet känns som jävligast, då kommer plågorna att vävas in i målet och det blir som sagt väldigt svårt att bli nöjd med det. Jag inser mer och mer att den här kampen behövs för att resultatet inte ska hamna i slentrian och massproduktion. Man måste liksom i löpning lära sig gilla uppförsbackarna, för de är de som i slutänden ger valutan för ansträngningen.

 




Art blog: Senare skriverier.
Next - Nästa:
"A Magic Wand, A Potion and a Familiar - Trollstav, trolldryck och familiar "
   
Contact
Up