ILLUSTRATED ADVENTURES DAY 299
How to cast garden sculptures in cement -
Hur du gjuter skulpturer, typ trädgårdstomtar, i cement

I start by making a casting model, a so called master, out of air drying clay modelled on a styrofoam skeleton. In order to make the construction of the mold somewhat easier I fasten thin, semi-rigid plastic strips into cuts along the thought edges of each slice of the mold. It's of utter importance that the work is planned so that there are no negative release angles; all pieces of the mold must be easy to break loose from the finished sculpture.

Först tillverkar jag en gjutmodell, en så kallad master, i lufttorkande lera modellerad på en stomme av frigolit. För att underlätta tillverkningen av gjutformen fäster jag tunna, halvstyva plastremsor i skåror längs varje "tårtbits" (tårtbit = gjutformens delar) tänkta kanter. Det är av yttersta vikt att man planerar så man slipper negativa släppvinklar; alla tårtbitarna måste släppa från den färdga skulpturen utan problem.

Then the master is smeared in with some kind of releasing agent. Here I'm using coconut fat, which works kind of OK, but it's at least not poisonous and is fairly easy to get rid of later on.

Sedan slibbas mastern in med något slags släppmedel. Här använder jag kokosfett, det fungerar väl sådär men är i alla fall giftfritt och någorlunda lätt att tvätta bort senare.

The mold's pieces can become rather complex, but as long as they won't get stuck or break that won't matter.

Tårtbitarna kan bli rätt avancerade, men så länge de inte kommer att nypa fast eller gå sönder kan de se ut hur som helst.

The mold's pieces are made by smearing fibre glass into the partitions made up by the plastic ribbons. The ribbons are removed gradually when one side of them is covered with fibre glass and their support are thus no longer needed.

This is actually an idiotic poor man's method, fibre glass is basically a devilish invention that should be avoided. It smells like hell, it's unhealthy, straight out poisonous. If you do not wear supernaturally effective breathing protection then everything you put in your mouth the following days will have a tang of polyester added to its taste. You will become intoxicated, but not in that nice healthy alcoholic way, you will have to go trough weeks of sudoku therapy in order to regain all braincells lost. The small pieces of glass in the goo will dig into your skin and pop out in a pus filled blemish on some completely different spot on your body. You will get burning allergic reactions on your skin where you, unavoidable, despite that you have covered yourself in several layers of protective clothing, accidentally spilled the muck, and the only way to rid it is with acetone. And when the damn mold is finally finished it will be quite like a cactus on the outside and just as nice to juggle around with. I hate fibre glass. Actually these molds should be made of rubber-like silicone instead. If using silicone you won't need to be a fucking genius just to calculate all release angles either. The problem is that silicone is very expensive. Fibre glass is just rather expensive. But what I recommend most is to pay someone else to do this kind of shit job - that's the number one rule when it comes to all damned molding actually.
It was a wicked power which once taught humanity how to mold stuff.

"Gorgeously nice pot you got there, why don't you come here, stand here at the mountaintop beside me and look out and you'll see. I can show you how to fill that entire world with pots such as that one, you know..."

Tårtbitarna görs genom att smeta in glasfiber i facken som bildas mellan plastremsorna. Plastremsorna tas bort efterhand när de är täckta med glasfiber längs ena sidan och deras stöd inte längre behövs.

Det här är egentligen en idiotisk fattigmansmetod, glasfiber är i grund och botten ett djävulens påfund som bör undvikas. Det luktar helvete, det är ohälsosamt, rent av giftigt. Har du inte övernaturligt effektiva andningsskydd kommer allt du stoppar i munnen de följande dagarna ha en bismak av polyester. Du blir berusad, men inte på det där trevliga hälsosamma sättet som med alkohol, du får genomgå sudoku-terapi i veckor för att återbilda alla förlorade hjärnceller. Glasbitarna i smeten gräver in sig i skinnet och kommer ut i en varig böld någon helt annanstans på kroppen. Du får brännande allergiska reaktioner på huden där du, oundvikligen, trots att du virat in kroppen i flera lager skyddskläder, råkat söla smeten, och det går bara att få bort med aceton. Och när gjutformshelvetet väl är klar är den som en kaktus på utsidan och minst lika härlig att jonglera omkring med. Jag hatar glasfiber. Egentligen ska man göra sådana här gjutformar i gummiaktig silikon i stället. Om man använder silikon behöver man inte vara något jävla geni för att kunna räkna ut alla släppvinklar heller. Problemet är att silikon är mycket dyrt. Glasfiber är bara ganska dyrt. Fast allra helst ska man betala någon annan för att göra sådant här skitjobb - det är all jävla gjutnings första regel faktiskt.
Det var en ond makt som en gång i tiden lärde människan gjutkonsten.

"Himla fin kruka du har där, komsi, komsi, ställ dig här på berget bredvid mig och titta ut får du se. Jag kan lära dig att fylla hela den där världen med sådana där krukor, vet du...".

In order to accomplish a perfect fit pre-drilled assembly strips are built into the fibre glass before the pieces are taken apart. The strips are mounted in pairs, held together by screws, in enough numbers to keep the pieces steadily in place during casting, the screws should be easy to unscrew and should not be blocked.

Förborrade monteringsband för att hålla ihop gjutformen under gjutning byggs in i glasfibern innan tårtbitarna lossas, för att få en perfekt sammanpassning. Banden monteras ihopskruvade parvis, tillräckligt många för att hålla tårtbitarna stadigt på plats under gjutning, skruvarna ska lätt kunna skruvas ur och får ej blockeras.

The pieces are then removed from the master, hopefully they will release without trouble (yeah, dream on). Eventual - no, correction; as good as unavoidable - defects are repaired with polyester filler.

Tårtbitarna plockas lös från gjutmodellen, förhoppningsvis släpper de utan problem (ha! dröm vidare). Eventuella - nej, så gott som oundvikliga - defekter lagas med polyesterspackel.

Releasing agent, here more coconut fat, is smeared on while the mold is mounted so no spots are left unsmeared. Non-hardening fat modelling dough is used to cover up eventual seams, resulting in less work removing burr later on.

Släppmedel, här mer kokosfett, penslas på medan gjutformen monteras. På så sätt undviker man att missa någon fläck. Icke-härdande fet modellera - gubblera - används till att spackla igen eventuella skarvar, vilket resulterar i mindre slit med att slipa bort grader senare.

All artists agree that an upside down turned stool isn't necessarily the best thing to use to support a mold, but is usually within reach - and being within reach is the most important characteristic of things that will be used.

Before first use the mold is filled with water in order to measure approximately how much cement that will be needed.

Alla konstnärer är överens om att uppochnervända pallar inte nödvändigtvis är det bästa stödet för gjutformar, men är vad som vanligtvis finns inom räckhåll - och att vara inom räckhåll är den absolut viktigaste egenskapen hos de prylar man vanligtvis väljer att använda.

Innan formen används fylls den med vatten för att mäta ungefär hur mycket cement det kommer att behövas.

I use a kind of cement mix from Maxit called 4040 for castings such as this one. Common cement can take days to harden and no artist have that much patience, 4040 hardens in about an hour. 4040 cement is rather expensive so it might be a good idea to eke it out with up to 50% Leka pellets (a handful of curls also goes down as reinforcement) in order to cut down the costs and at the same time make the finished sculpture somewhat less heavy. The Leka pellets will also drain out superfluous water thus making it possible to make a more fluid mix.

This thing with filler in the cement mix can be seen as a parable to the dynamics of religion and science in people's heads; science is the cement and religion is Leka pellets and other crap one adds to the mix in order to fill out the mold (or the head) due to lack of decent cement (knowledge), in order to cast som kind of life philosophy. Too much Leka pellets will make the finished sculpture fragile and unserviceable, using only cement and the result will be, kind of... reliable and unquestionable.

Jag använder en slags cementblandning (eller snarare spackel) som kallas 4040 till sådana här gjutningar. Vanlig cement kan ta flera dagar på sig att härda och det är det ingen konstnär som har tålamod med, 4040 härdar på någon timme. 4040-cement är ganska dyrt så man kan med fördel blanda ut cementen med upp till 50% lekakulor (en näve krull åker också i som armering) för att få ner priset och samtidigt göra den färdiga skulpturen något lättare. Lekakulorna kommer också att suga upp överflödig vätska så att man kan få till en mer lättflytande blandning.

Det här med filler i cementblandningen kan liknas med hur religion och vetenskap fungerar i folks huvuden; vetenskapen är cementen och tron är lekakulor och annan skit man blandar i för att fylla ut gjutformen (eller huvudet) i brist på sammanbindande cement (kunskap), för att gjuta sig någon slags livsfilosofi. För mycket lekakulor och det färdiga resultatet blir skört och ohållbart, enbart cement gör slutresultatet, typ... hållbart och inget att tjafsa om.

The mold's bottom piece is fastened and the mold is set in another angle. It's a good idea to push in a few pieces of hard scrap when the mold is completely filled in order to increase the pressure in it. Another good idea is to flush the mold clean between pours.

Gjutformens botten skruvas fast och gjutformen vinklas om. När formen är helt fylld är det en bra idé att pressa in några hårda spillbitar för att öka trycket i formen. En annan bra idé är att spola ren fomen då och då.

The cement is allowed to harden for a few hours before it's time for the sculpture to come to being. Hopefully the mold's pieces will let go without too much travail and loud summonings of demonic fairytale entities.

Cementen får härda ett par timmar innan det är dags för tillblivelsen. Förhoppningsvis släpper tårtbitarna utan alltför mycket födslovåndor och högljudda åkallanden av demoniska sagoväsen.

Burr (rough edges from cracks in the mold) is better removed before the cement has become unreasonably hard. The mold is put together for the next pour in the same sweep as it's disassembled from the finished sculpture.

Grader (skarvar) skrapas med fördel bort innan cementen hunnit bli oresonligt hård. Gjutformen monteras för nästa gjutning i samma veva som den demonteras från den färdiggjutna skulpturen.

It's likely that the first sculptures will come out of the mold more or less as puzzles. That is no catastrophe and the sculpture can be repaired as shown in the picture; before the cement has fully hardened two cavities are carved out of the fractured areas, these cavities are then filled with polyester filler and pressed together in such a manner that a dumbbell shape is formed inside the structure. The fix will be stronger than the cement.

Man kan räkna med att de första skulpturerna kommer ur gjutformen mer eller mindre i pusselform. Det är ingen katastrof och delarna kan sammanfogas som beskrivs på bilden; innan cementen härdat fullt ut karvas två håligheter ut ur brottstyckena, dessa håligheter fylls med polyesterspackel och pressas ihop, på det att en hantelform bildas inne i strukturen. Lagningen blir starkare än själva cementen.

After the sculpture has been left in a shaded place to dry thoroughly for a few days it may very well be painted if that is desired.

The end result can be like this or that.

Efter att skulpturen fått torka ordentligt några dagar på en skuggig plats kan man med fördel måla den om så önskas.

Resultatet kan bli si eller så.