Paintings
Sculptures
Alchemy
About
Ask
Search
Målningar
Skulpturer
Magnum Opus
Om
Fråga
Sök

Jantelagen och Den Svenska Avundsjukan

2011-01-25


Kräkfärdig? Klicka på stoppknappen - eller fortsätt stirra, sätt på någon ösig musik och för huvudet rytmiskt fram och tillbaka.

Det pratas (och pratas och pratas och pratas) om jante och hur denna lag är det stora problemet för kreatörer och entreprenörer i Sverige, att "Den Svenska Avundsjukan" lägger sig som en blöt filt över alla som försöker sticka ut; sticka upp. Jag har fått höra en hel del om detta i och med att jag nu flyttat från Sundsvall till Stockholm; att jante och avundsjuka skulle ha varit det som hindrat min karriär från att nå längre än den gjorde så länge jag var kvar i småstaden. Men med lite perspektiv och eftertanke slog det mig att jag har faktiskt aldrig märkt av att avundsjuka eller jantelagstänkande lagt krokben för mig karriärmässigt. Visst, jag har förfördelats på grund av nepotism och andras vinstintresse, men det hör till och är något man kallt får räkna till minuskontot, men det har i regel ingenting med avund och missunsamhet att göra.

Var finner man egentligen avundsjuka nuförtiden? Är det hos de som hånar och gnäller på vulgärkändisar? Nej - de snäser högst troligen till för att de är innerligt trötta på att varje gång de slår upp en kvällstidning eller tittar på TV får se och höra artister, konstnärer och författare med apollokomplex grina över att det egentligen inte räcker att folk bara köper deras alster, utan att de också är pliktskyldiga att resa altare och dyrka dem som de övermänskliga gudar de egentligen är.

Hittar vi konstnärer den karriärhejdande avundsjukan hos gallerister och curatorer som tycker vissa av oss konstnärer "är för bra" och skulle ställa deras andra konstnärer i skuggan? Nej, knappast - de söker konst som speglar något hos dem själva och hittar de det ultimata så är det nog ytterst få som skulle kunna stå emot det av sådana orsaker. (Hittar vi den hos andra konstnärer? Javisst, men vad gör det att det väser under en sten i skogen?)

Nej, avundsjukan hittar vi i mycket mindre sammanhang; det är antagligen den huvudsakliga driften att kreti och pleti förser sig med mobiltelefoner, handväskor och utseenden som egentligen ligger långt utanför vad de egentligen är eller behöver; de har sett dessa attribut hos andra och känt sig pressade att i någon slags evolutionär kapplöpning förse sig själva med liknande statussymboler - och här finner vi dagens "avundsjuka" och "jantelag", alltså inget som bryter ner individuella kreatörer utan snarare något som eldar på vissa kommersiella trender.

Men det finns verkligen något som bryter ner karriärmöjligheterna, i synnerhet på mindre orter, och lyssna nu noga, för det kan vara dig jag kommer att skriva om. Den omedvetna ondskan som försvårar för individer som vill sticka ut är gestaltad i så kallade olyckskorpar. Detta är människor som i stället för att ta itu med sina egna problem projicerar sitt elände på saker och ting som ligger utanför deras egna angelägenheter och kontroll. Helst politik. Känns tillvaron lite trött och grinig kan man alltid attackera någon bekant som verkar lite för glad och inspirerad med gnäll om utförsäkringar, indraget kulturbidrag, sossar, omöjligheten att starta eget (eller snarare omöjligheten med allt) eller whatever man inte kan göra något åt och därmed inte kan belastas för.
Att "olyckskorpa" är en metod för småjävlar att upprätthålla en trygghet i en gemenskap av olycksbröder. Det handlar inte om jante eller avundsjuka, de vill egentligen inte ha det bättre eller vad någon annan har - de kan inte hantera något bättre; skulle de vinna en förmögenhet skulle de inte ordna livet till en drömtillvaro; nej, på sin höjd en resa till Thailand och en ny bil. Olyckskorpar vill helt enkelt inte veta av framsteg för vänner och bekanta dels för att de verkligen tror att sådant bara är något som händer andra, okända människor, och att framsteg mest för med sig krångel och olycka, dels för att de är rädda, rädda för förändring som kanske kommer att ställa krav, och om inte dessa bevärliga krav uppfylls lämna dem ensamma och utsatta.

Den karriärmässiga skadan olyckskorparna ställer till med är nästan magisk; att vara nära en olyckskorp är som att ha onda ögat på sig. Att ständigt höra att "det inte går att försörja sig som konstnär", att förgifta varje uppmuntran med att också lägga till något nedtryckande i stil med "hoppas du får ihop till hyran" gör inte bara att man förlorar energi och kvalité i skapandet utan det påverkar också potentiella köpare - det är sannerligen inte lätt för den som står omgiven av kraxande dödgrävare att framstå som värd att investera i!

Men som tur är: I storstaden försvinner de, driftigt folk väljer bort dem ur umgängeskretsen; i småstaden blir de ganska oundvikliga, och det är därför - inte på grund av avundsjuka och missunsamhet - det är hart när omöjligt att "bli något" så länge man sitter fast i obygden. Men då är det lätt - jättelätt! - när man sitter där, att projicera orsakerna till sin misär på "avundsjuka" och "jante". Krax, krax!




Art blog: Senare skriverier.
Next - Nästa:
"Enjoy a magic moment - Njut av ett magiskt ögonblick "

Blog Index

Latest headlines / Senaste rubrikerna:

  • Old merits - an interview about Abashera
  • Perspective warp wall painting
  • Which tail belongs to which animal?
  •  

    Other days - Andra dagar:

    100, 99, 98, 97, 96, 95, 94, 93, 92, 91, 90, 89, 88, 87, 86, 85, 84, 83, 82, 81, 80, 79, 78, 77, 76, 75, 74, 73, 72, 71, 70, 69, 68, 67, 66, 65, 64, 63, 62, 61, 60, 59, 58, 57, 56, 55, 54, 53, 52, 51, 50, 49, 48, 47, 46, 45, 44, 43, 42, 41, 40, 39, 38, 37, 36, 35, 34, 33, 32, 31, 30, 29, 28, 27, 26, 25, 24, 23, 22, 21, 20, 19, 18, 17, 16, 15, 14, 13, 12, 11, 10, 9, 8, 7, 6, 5, 4, 3, 2, 1
    Contact
    Up