Magnum Opus

Welcome to

List of all posts
Add to favourites
RSS-XML feed
Below are 8 posts out of 509 I've written.
Some in Swedish, most in English.
This is the most recent stuff Here's next page, and that was yesterdays news.


Share on Facebook  Instagram    Add to Reddit 


Share on Facebook  Instagram    Add to Reddit 

Alien reptoid
Alien reptoid, known in Njurunda as slon.
Reptoid, ett s.k. njurunda-slon.

Alien reptoids aren't a completely uncommon sight in the Njurunda area in Northern Sweden. They're no secret, it's just the mentality of the locals that kept them generally unknown; "Oh, those ones, we call them slon". So that's what you should ask for if you go on a Swedish safari.

Reptoider är en inte helt ovanlig syn i Njurunda strax söder om Sundsvall. De är ingen större hemlighet, att de är okända för de flesta beror mest på njurundabornas mentalitet; "Jaså, de där, vi kallar dem slon". Så det är vad du ska fråga efter om du vill att någon ska visa dig dem.

Share on Facebook  Instagram    Add to Reddit 

The sculpture The Cat Thrower, part one... (< Click to see more pictures).
Skulpturen Kattkastaren, del ett... (< Klicka för att se fler bilder).

This was my (refused) suggestion for a public sculpture to be situated outside the sports arena which is currently under construction outside the Swedish town Linköping. A design competition was held by the National Public Art Council Sweden.

Here's an excerpt from my project description:

(...) Implementation: The sculpture consists of two separate groups, one where the actual "throw" takes place and one where the cat has landed.

Scene descriptions.

The throw out scene consists of a circle with a white arrow indicating the direction the cat should be thrown towards, this arrow should of course point towards the other sculpture. The cat's front paws have a somewhat darker tone of pink since its blood is pushed outwards due to the centrifugal force.

The landing scene (see below) consists of a part of the landing box. A functionary rakes over the landing crater, the cat ogles in a professionally unpertubed manner at the flag indicating the landing point. It becomes evident that the athletics branch of cat throwing isn't an abuse of the animal but rather a refined co-operation between the thrower and the cat. The numbers along edge of the box indicate the distance to the throw out scene (click for a map), which the sand box is aligned towards.

The materials used are mostly polyester and epoxy on steel skeletons. The sculpture is painted with acrylic paint which is protected by a 1,5 - 2 mm thick layer of clear epoxy resin. The cape of the cat being throwed hides a steel support. The sculpture will withstand a springy motion if someone would get the idea to climb it. To avoid an "amusement park" impression and give this colourful piece an air of solidity the figures are surface treated into a silk matte finish; eyes and mouths are kept gloss in order to give the figures a life like impression. Other materials used are the same as being used in the main arena; the circle the cat is thrown from shall consist of the same rubber material as is found in the real tracks inside the arena. The sand the cat lands in consists of Epolan non-slip sand which is "frozen" in place with polyester resin. The sculpture will be brightly coloured, this due to the consideration that it shall both complete and compete with the extremely colourful sports events that will frame its existence. In order to create a feeling of uniformity all the sculpture's colours are carefully embedded and recurring in the sculpture as a whole; no colour is found only in one single place. (...)

Detta var mitt (refuserade) förslag till offentlig skulptur utanför den friidrottsarena som just nu byggs utanför Linköping. Statens Konstråd hade utlyst en tävling om detta.

Utdrag ur projektbeskrivningen:

(...) Utförande: Skulpturen består av två separata grupper, dels en där själva "utkastet" av katten sker och dels en där katten har landat.


Utkastarscenen består av en cirkel med en vit pil vilken indikerar riktningen katten ska kastas åt, denna pil ska givetvis peka mot den andra skulpturen. Kattens framtassar och nos har en mörkare skär färgton än baktassarna då blodet trycks utåt av centrifugalkraften.

Landningsscenen (se nedan) består av ett utsnitt av landningssandlådan. En funktionär krattar igen landningskratern, katten sneglar inövat oberört på flaggan som markerar landningsplatsen. Det blir uppenbart att friidrottsgrenen kattkastning inte är ett övergrepp mot djuret utan snarare ett förfinat samarbete mellan kastaren och katten. Siffrorna längs sargen är antalet meter denna skulpturdel befinner sig från utslagsscenen (klicka för karta), vilken sandlådan är riktad mot.

Materialet är huvudsakligen polyester och glasfiber på stålskelett. Skulpturen är målad med akrylfärger som skyddas av ett 1,5 - 2 mm tjockt skikt glasklar epoxy. Manteln på den svingade katten döljer ett stöd av stål. Skulpturen kommer att klara en sviktande rörelse om någon skulle få för sig att klättra på den. För att undvika "tivolikänsla" och ge dessa färggranna verk en air av gedigenhet ytbehandlas de till en mjukt sidenmatt finish; ögon och munnar behålls glasblanka för att ge intryck av att figurerna faktiskt lever. Övriga material ska återkomma från själva arenan; cirkeln katten kastas ut från ska bestå av samma gummimaterial som återfinns på de verkliga löparbanorna inne i arenan. Sanden katten landar i består av Epolan halksand som "frysts" med polyester (se modellen). Skulpturen ska som synes vara bjärt färglagd, detta med tanke på att den måste både komplettera och konkurrera med de extremt färgrika sportevenemang den kommer att ramas in av. För att skapa enhetlighet är färgerna inbäddade och återkommande i hela skulpturgruppen; ingen färg förekommer endast på ett ställe. (...)

All the somewhat more than ninety competition submissions were exhibited in Konstnärernas Hus (The Artists' House) in Stockholm. I went there to have a look, and that was of course a downer. On the positive side I found that I do not have much competition; most suggestions looked like and were described as if made by grade school students. The winning submission was neither any surprise. A plagiarism of Kirkeby that most visitors to the sports arena won't even recognize as a work of art; something reminding of 5-6 trusses made out of bricks sticking out of the ground. The National Public Art Council Sweden continues their autistic support of sentimental conservative modernism, a supposedly elitist incommunicative genre of art. Art that is described with a flood of subjective sophistry, which is far more important than the actual art in itself. An obsolete introvert kind of art that has never been able to survive without state support (about $100 000 in this case) - and most likely have sprung to existence only because of it.

I can't shut up because artists like me are the ones that eventually will have to pay for this abuse of power. In this lies the reason why there were hardly any people in the ages 15 up to 30 years visiting the art fair I participated in earlier that week; they've learnt that art is boring, that visiting an art event is futile, and if doing so one should expect a certain level of mediocrity. Art kind of gains intellectual value if it's made somewhat carelessly; the artist also becomes less intimidating. In competition with games, movies - well, just about any cultural expression - most institutional art of today stand no chance (even if art as such certainly does, being the very base of most such expressions), which makes it one of the greatest destroyers of the contemporary public interest in art.

When I left the exhibition the negative feelings evaporated fast though, the professional path for an artist in a major city has multiple lanes and there's no reason at all to be stuck in a congestion when the fast lane is free. I can live a good life complete devoid of those lamers.


Before I quit this time I have to mention the last time I participated in an "open" art competition, that time the aim was to integrate public art in a mountainous coastal area (listed as a World Heritage) in northern Sweden. My contribution wasn't completely serious (but neither completely - or partly - unthinkable) I have to admit, since I'm well aware that I'm as good as born dead in such circumstances anyway. Freedom is nothing left to lose. Here's an excerpt from my project description:

...two sculpture suggestions for this project. Sure, they might appear to be somewhat daring, but if they were to be implemented they would beside the inspirational and spirit lifting qualities of the sculptures also work as a world class tourist magnet.

The first sculpture should be placed over a suitable precipice, highly visible from afar. The sculpture should be painted and lit up from below during nights:

Alla de lite över nittio förslagen till tävlingen ställdes ut på Konstnärernas Hus på Hälsingegatan i Stockholm. Jag gick dit för att titta, och det var ju inte givande. På den positiva sidan fann jag att jag egentligen inte har mycket till konkurrens; de flesta förslagen såg ut och beskrevs som om de var gjorda av högstadieelever. De vinnande förslagen var inte heller någon överraskning. Ett Kirkeby-plagiat som de flesta besökare till arenan inte ens kommer att uppfatta som ett konstverk; något som ser ut som 5-6 takstolar i tegel stickandes upp ur marken. Statens Konstråd fortsätter alltså sitt autistiska främjande av sentimental konservativ modernism, en förment elitistisk inkommunikativ konstgenre. Verken beskrivs med en flod av subjektivistiska sofismer, som är långt viktigare än själva konstverket. En föråldrad inåtvänd konst som aldrig fungerat utan statligt stöd (650 000:- i detta fall) - och antagligen tillkommit enbart på grund av det.

Jag kan inte hålla käften av den anledningen att det är sådana som jag som får betala för det här maktmissbruket. Det är här svaret på varför det knappt var några besökare i åldersgruppen 15 till 30 år på konstmässan jag deltog i tidigare i veckan; de har lärt sig att konst är tråkigt, att det är fruktlöst att besöka konstevenemang, och om man gör det kan man förvänta sig en viss nivå av mediokritet. Konst blir liksom lite mer intellektuell om den är tafatt utförd; konstnären blir också lite mindre märkvärdig - lite mer naturlig. I konkurrensen med dataspel, film och ja, vilket annan kulturyttring som helst, står sig den institutionaliserade konsten slätt (även om konst som sådan utgör basen för de flesta av dessa yttringar), vilket gör den till en av de största förgörarna av det nutida allmänna konstintresset.

När jag gick ut från Konstnärernas Hus blåste dock de negativa känslorna snabbt bort, karriärvägen för en konstnär i en storstad är flerfilig och det finns ingen som helst anledning att sitta fast i en förstockning när omkörningsfilen är ledig. Jag kan leva ett gott liv helt utan de där tomtarna.


Innan jag lägger av för den här gången måste jag först nämna förra gången jag lämnade in ett förslag i en "öppen" konsttävling, den gången var ändamålet att offentlig konst skulle integreras i världsarvet Höga Kustens natur. Mitt förslag var inte helt seriöst (men inte heller helt - eller delvis - otänkbart) måste medges, då jag är väl medveten om att jag är helt dödfödd i dylika sammanhang i vilket fall som helst. Freedom is nothing left to lose. Här är ett utdrag ur min projektbeskrivning:

...två skulpturförslag till detta projekt. OK för att de kan på olika sätt te sig väl vågade, men om de skulle genomföras skulle förutom verkens inspirerande och själslyftande egenskaper de också fungera som en turistmagnet i världsklass.

Den ena skulpturen ska vara placerad över ett lämpligt stup, väl synlig över nejden, skulpturen ska vara målad samt underifrån belyst på nätterna:

The other sculpture should be integrated in the landscape on a peaked mountaintop, allowing visitors to the place to walk around in the sculptural scene and take part in the art themselves. (...)

I didn't even get a reply on my submission that time. The contributions that won the contest can be seen in the picture below; a set of stairs under the water and a plank. There were though some commotion regarding those stairs due to that they were supposed to be cut out of the rocks in a natural preserve, so if they at all became built it was probably made somewhat on the sly, as is custom - the finished piece won't be apparent until someone trips on it after all.

Den andra skulpturen vill jag integrera i landskapet på en spetsig bergtopp, så att platsens besökare kan vandra omkring i och ta del av själva konstverket. (...)

Jag fick inte ens ett svar på min ansökan den gången. De förslag som vann tävlingen kan ses på bilden här nedanför; en trapp under vattnet och ett plank. Det blev dock en del bråk om den där trappen då den skulle huggas in klipporna i ett naturreservat så blev det överhuvudtaget av så gjordes det väl lite i smyg som brukligt, syns eller märks gör ju det färdiga verket inte förrän någon snubblar på det.

Share on Facebook  Instagram    Add to Reddit 

The sculpture Friends Again (< Click to see more pictures).
Skulpturen Vänner igen (< Klicka för att se fler bilder).

A great battle has ended.
Man against monster.
But now all are friends again.

This will be my Guernica for the time being.

If in Stockholm then don't miss me at the Art Fair in Kista, 23-26 September.

Ett stor slag har stått.
Man mot monster.
Men nu är man vänner igen.

Det här får väl vara min Guernica för tillfället.

OBS! Missa mig inte på Konstmässan i Kista nu 23-26 September.

When I come to think of it I've by now actually done a whole Los Desastres de la Guerra series of fantastic but unsellable sculptures on the war and conflicts theme...

Here are a few:

När jag tänker efter har det börjat bli en hel Los Desastres de la Guerra-serie med fantastiska men osäljbara skulpturer med konflikter och krig som tema...

Här är några:

Share on Facebook  Instagram    Add to Reddit 

A Sea of Snakes  - Ett hav av ormar
The painting A Sea of Snakes.
Målningen Ett hav av ormar.

Seems like my subconsciousness is trying to tell me something again; it's probably my anima balancing up there.

Verkar som om mitt undermedvetna vill säga mig något igen; det är antagligen min anima som balanserar däruppe.

Share on Facebook  Instagram    Add to Reddit 

The ''Down to the River'' painting.
The painting Down to the River.
Målningen Ner till floden.

Share on Facebook  Instagram    Add to Reddit 

Exhibition opening in Sundsvall - Vernissage i Sundsvall
The print (first edition of 8 copies) Exhibition opening in Sundsvall.
Trycket (första upplagan 8 ex.) Vernissage i Sundsvall.

An art exhibition opens at one of the few galleries in Sundsvall. Paintings are exhibited; the motifs are semi-dry running black paint censoring ... something, ambitions perhaps.
One visitor whines over how expensive the modestly priced paintings are (...and then the following day, goes to IKEA or Gallerix and buys some Chinese oil painting for just about as much).

Salt sticks, rollators & oxygen.
Everything is as it always is.
Everything is wrong.

The artist sits in the corner clinging to his only hope left; that the wine (the cheapest one can get in Sweden) shouldn't run out during the opening upon that there later on will be some left to drown the feelings of insignificance with.

Det är vernissage i ett av Sundsvalls få gallerier. Det är måleri som ställs ut; motiven är typ halvtorr rinnande svart färg censurerande ... någonting, ambitioner kanske.
En besökare ojar sig över hur dyra de modest prissatta tavlorna är (...för att nästa dag dra till IKEA eller Gallerix och köpa någon sunkig kinesmålning för ungefär samma slant).

Salta pinnar, rullatorer & syrgas.
Allt är som det brukar vara.
Allt är fel.

Konstnären sitter i ena hörnet och klamrar sig fast vid sitt enda hopp; att vernissagevinet (det billigaste systemet hade inne) inte ska ta slut under utställningen på det att det finns en skvätt kvar att senare dränka obefintlighetskänslorna med.

Är du konstnär och har ställt ut i Sundsvall kostar trycket 500:-, annars går det på 1500:-, ramat och klart.

Share on Facebook  Instagram    Add to Reddit 


Senare skriverier.
Senare dagar/
Recent days...
Tidigare inskrifter.
Tidigare dagar/
Past days...