Welcome to

Magnum Opus
Paintings Målningar
Sculptures Skulpturer
News Nytt
About Om
Contact Kontakta
Search Sök

List of all posts
Add to favourites
RSS-XML feed
Below are 8 posts out of 509 I've written.
Some in Swedish, most in English.
This is the most recent stuff Here's next page, and that was yesterdays news.


During the early spring last year I was contacted by an older gentleman who had a somewhat odd job for me. About half a year earlier his wife that he had been married to for 61 years had died and now he wanted to create something in order to honour and preserve the memory of her for posterity. So, he had decided to lay out a garden with a statue of her, close to their summer house.

To create the statue became my task, that it was a work requiring quite some sensitivity is obvious - it's a big difference between looking at photos of recently diseased close relatives and seeing full size three dimensional representations of them.

An opening ceremony was held this saturday with about 40 guests present. Sadly I missed the ceremony since I happened to split a finger on my band saw earlier the same day (the finger has healed by now), but I went there later on in order to take these photos.

Vårvintern 2006 blev jag kontaktad av en äldre herre som hade ett något udda uppdrag åt mig. Knappt ett halvår tidigare hade kvinnan som varit hans fru i 61 år dött och nu ville han skapa något för att hedra och bevara hennes minne till eftervärlden. Så, han hade beslutat att anlägga en trädgård med en staty av henne, vid sommarstället ute vid Säludden på Alnö.

Att tillverka statyn blev mitt uppdrag, att det var ett känsligt arbete behöver knappast påpekas - det är en stor skillnad mellan att se foton av nära anhöriga som just gått bort och att stå framför en fullstor tredimensionell avbildning.

I lördags var det stor invigning med ett 40-tal gäster närvarande. Tyvärr missade jag personligen invigningen då jag samma dag råkade klyva ett finger på bandsågen (det är nu läkt), men jag tog mig dit senare för att ta dessa foton.

Get rid of pebbles in your running shoes.
Bli av med grus i löparskorna.

When during a longer run the other day I had to stop four times in order to empty my shoes from pebbles I realized that something must be done.

So, well at home again I took out the inner soles from my running shoes and drilled a 6 mm hole in each sole where the pebbles used to gather. And lo and behold! During my most recent 20 or so kilometre run I didn't need to empty my shoes one single time.

Click here for another - one of my most important - running tips.

När jag under en längre springrunda häromdagen fick stanna fyra gånger för att tömma smågrus ur skorna insåg jag att jag måste göra något.

Så, väl hemma tog jag ur innersulorna ur mina löparskor, borrade i vardera sula ett ca 6 mm stort hål där gruset brukade samlas, och tro det om ni vill, men under senaste tvåmilspasset längs grusiga skogsstigar behövde jag inte stanna för att tömma ur skorna en enda gång.

Klicka här för ett annat - ett av mina viktigaste - löpartips.

Share on Facebook  Instagram    Add to Reddit 


Two new paintings in my series of colourful robots. Entities moving peripherally on the other side.

Yes, the machine god has been up before, but I threw it in here for obvious reasons.

Ett par nya målningar i min serie med färggranna robotar. Entiteter som rör sig perifert på andra sidan.

Jo, maskinguden har ju varit uppe förut men får hänga en sväng till av uppenbara skäl.

Share on Facebook  Instagram    Add to Reddit 


I mold parts for new sculptures. Shape, make rubber forms, mix resins and pour it in. This is a summer job; the fumes from the resins must be handled with respect.

I recall the plastic kits when I was a kid, Revell was my favourite brand.

I assemble and paint these basic figures, build up scenes, none like the other. This one came out as an avian...

Jag gjuter delar till nya skulpturer. Modellerar, gör gummiformar, blandar plaster och häller i. Det här är sommarjobb; ångorna från plasterna är inte att leka med.

Man drar sig till minnes barndomens plastbyggsatser; Revell var favvomärket.

Jag monterar och målar dessa grundfigurer till att bli individuella scenerier, inget det andra likt. Det här blev en avian...

...and here's a set of heads.

This time the plastic became white because I used marble flour - pulverized marble - as filler. It can perhaps be seen as an reverberation to classical art, for those who need such a thing.

...och här är en uppsättning huvuden.

Plasten blev vit den här gången då jag använde marmormjöl - pulvriserad marmor - som filler. Kan måhända ses som en återknytning till den klassiska konsten, för den som behöver det.

A dragon, ready to assemble and later on spiritualize.

Several galleries have shown interest in particularly my sculptures since the last series, so, in order to make them happy (but mainly to find an outlet for all my ideas before my head explode) I've made the production a tad more efficient...

En drake, färdig att montera för att sedan besjälas.

Ett flertal gallerister har visat intresse för i synnerhet mina skulpturer i och med den förra serien, så, för att vara dem till lags (men mest för att hitta ett utlopp för alla mina idéer innan huvudet sprängs) har jag effektiviserat produktionen en aning...

...and no one will be disappointed.

...och ingen kommer att bli besviken.

Share on Facebook  Instagram    Add to Reddit 


If you were me, this is what you would see. Plus a just barely visible infra-red aura covering the cat.

Om du vore jag är detta vad du skulle ha sett. Plus ett knappt märkbart infrarött skimmer över katten.


Join in on some urban exploration, in the slideshow below we'll journey through an abandoned industrial complex large as a computer game.

Mysteries and tragedies are guaranteed.

Häng med oss på lite urban exploration, i bildspelet nedan rör vi oss igenom ett övergivet industrikomplex stort som ett dataspel.

Mysterier och tragedier utlovas.


Share on Facebook  Instagram    Add to Reddit 

The new grill.
Ny grill.

During an overtake on the E4 we suddenly noted how small black sticks appeared out of seemingly nowhere and flew over the car. What these mini UFOs were we later found out when we stopped and saw that the grill was gone; it had been ripped apart by the wind. We returned to the stretch where the incident occurred to see (A) if any inconveniences had been caused, and (B) if any piece of the grill could be salvaged. It lay evenly spread along about a kilometre of the roadside, so that was rather pointless.

Since then I've been driving around devoid of a grill, with a gaping black hole upfront. One can't go around in such a manner. One ain't no rabble see. So yesterday I rolled up my shirtsleeves, mixed some fibre glass and molded a new grill. The theme; an ode to fine wine and driving. A bit of steam punk/goth to balance the German angularity.

You'll find more pictures of the car here (where you too can participate in the endless discussion about the car's paint), and perhaps you'll find a fitting sound illustration here.

Under en omkörning på E4 noterade vi hur små svarta pinnar dök upp från till synes ingenstans och flög över bilen. Vad dessa mini-UFOn var för något fick vi reda på vi när vi senare stannade och upptäckte att grillen var borta; den hade helt enkelt slitits i småbitar av fartvinden. Vi återvände till sträckan där det inträffade för att se (A) om detta orsakat någon olägenhet, och (B) om något av grillen gick att rädda. Den låg jämt spridd längs ungefär en kilometer vägren så det var bara att glömma.

Sedan dess har jag kört omkring grillös, med ett gapande svart hål i nosen, och så kan man ju inte ha det. Man är väl inget bös heller. Så igår kavlade jag upp ärmarna, blandade till lite glasfiber och gjöt en ny grill. Temat; ett ode till fina viner och bilkörning. Lite steam-punk/goth-stuk att balansera den tyska trubbigheten.

Mer bilder på kärran finner ni här (där du också kan delta i den till synes ändlösa diskussionen om bilens färg), och måhända tycker du detta är en passande ljudillustration.

Share on Facebook  Instagram    Add to Reddit 

On another note, the Artinthepicture.com blog should be mentioned. It's a part of ART in the PICTURE.com which is a great online resource both regarding art history and contemporary art matters.


We fear the passage of time because it unavoidable leads to the decay and destruction of our physical bodies. Why is it then that when we spend our time doing what we find purposeful and entertaining - then this apparently invaluable time flies, life is ran fast forward without the friction which makes us sense the movement which is time, as if this earthbound life is a punishment and we are rewarded with a shortening of our sentence when we behave and do things we find meaningful - and vice versa; time can be seemingly prolonged into eternity - and that we perceive as a great torment - when what we do feel pointless and as a waste of time. (Alas; the answer to the question is embedded in what's written above).

This is one of the insights most thinkers along this path come across sooner or later. Another is that all our tools, all out machines are us - the human nature - an extension of our bodies and thoughts; the vehicles; our legs, money; our values; music; our modus operandi.

A third is that our feelings are gauges for our experiences; gauges based half on the realty of our bodies and half on what we've learned; what's been written on our tabula rasa about what's right and what's wrong.

A forth is that belief is a filling, a hypothesis to use before we've figured out how reality really works; a makeshift solution before we know.

Vi räds tidens gång då den oundvikligen leder till våra kroppars förfall och undergång. Varför är det då ordnat så att när vi ägnar oss åt det vi finner meningsfullt och underhållande, då flyger den så till synes värdefulla tiden fram, livet snabbspolas utan den friktion som gör att vi förnimmer den rörelse som är tiden, som om detta jordeliv vore ett straff och vi belönas med tidsförkortning när vi uppför oss och pysslar med det vi känner oss ämnade för - och vice versa; tiden förlängs i det oändliga - och detta finner vi ytterst plågsamt - när vi känner att det vi gör är meningslöst och ett slöseri med tid. (Och givetvis; svaret på frågan finns inbakat i ovanstående utsaga).

Detta är en av de tankar de flesta tänkare på denna väg kommer fram till förr eller senare. En annan är den att alla våra verktyg, alla våra maskiner är oss - människans natur - en förlängning av våra kroppar och tankar; fordonen; våra ben, pengarna; våra värden, musiken; vårt modus operandi.

En tredje är att våra känslor är mätare på våra upplevelser; mätare baserade hälften på våra kroppars realitet och hälften på vad vi lärt oss; vad som skrivits på våra tabula rasa om vad som är rätt och fel.

En fjärde är att tro är en utfyllnad, en hypotes att ta till innan vi tagit reda på hur verkligheten verkligen fungerar; en nödlösning innan vi vet.

Share on Facebook  Instagram    Add to Reddit 


Senare skriverier.
Senare dagar/
Recent days...
Tidigare inskrifter.
Tidigare dagar/
Past days...