Magnum Opus

Welcome to

List of all posts
Add to favourites
RSS-XML feed
Below are 8 posts out of 509 I've written.
Some in Swedish, most in English.
This is the most recent stuff Here's next page, and that was yesterdays news.

Night of the Giant Salamander.
Jättesalamanderns natt.

A giant hairy salamander sits on a rooftop in the sunset.

Shortly after I saw this image a hotel owner contacted me and asked if I could make a painting on commission for his hotel. Well, I answered, when it comes to painting my thing is to paint these visions I see, one possibility could be if I already had a suitable sketch for a planned painting, if so I could adopt the paintings dimensions to suit the needs of the buyer. That proved to work very well since the hotel's mascot was Godzilla. Due to completely other reasons no deal was struck though, but here's the finished painting anyway.

En jättelik hårig salamander sitter på ett hustak i skymningen.

Alldeles efter att jag sett den här bilden hörde en hotellägare av sig och undrade om jag kunde tänka mig att måla en tavla på beställning till hans hotell. Nja, svarade jag, när det gäller just måleriet är min grej att måla de här visionerna jag ser, möjligtvis om jag redan har någon passande skiss till ett kommande verk går det att anpassa format efter köparens behov. Det visade sig fungera alldeles utmärkt då hotellets maskot var Godzilla. Av helt andra orsaker blev det dock ingen affär, men här är i alla fall den färdiga tavlan.

Share on Facebook  Instagram    Add to Reddit 

Visiting by Remote.
Besök på distans.

"You who see and paint visions, tell about the future, what shall I invest in, what will be the next big thing?"

Nemas problemas! With the refinement of robot technology, systems where people can use robot drones in order to be in one place and act in another will become rather unavoidable. Assume that you are in Stockholm and want to go shopping in Tokyo; you put on some kind of "virtual reality" gear with built in stereo screens and headphones, grab some kind of controller (or even further into the future; you just scan your brain), rent a robot in Tokyo via the Internet and then all of a sudden you are walking on the streets of Tokyo, see with the eyes of the rented robot, and its "hands" are yours - despite that your body hasn't left the apartment in Stockholm. The things you buy are then shipped to you later (or even further into the future; are assembled by that device in your home).

Of course you do not need to settle with shopping, you can use the visiting-by-remote drones for work, tourism, business, play, construction, most likely for sex, and of course for fighting and destroying stuff.

Anti-terror- and environmental fanaticism will piss more and more on our freedom (to travel), but this robot technology will be a way around such foolishness for people eager to discover the world. But, as with everything else this travel by remote business will be restricted with rules and regulations. Sorry, but that we ever will be treated as respected adult individuals is something I can't see anywhere no matter how far into the future I scry.

If it's you who get inspired by and invest in this idea and thus will soon be rolling in money, then don't forget to send a fat check to yours truly as thanks for the fish. I myself won't get into this robot business, I'm more into the here-and-now business.

"Du som ser och målar visioner, berätta om hur det blir i framtiden då, vad ska jag satsa pengar på, vad blir nästa stora grej?"

Nemas problemas! I och med att robottekniken förfinas blir system där man kan använda robotar till att vara på en plats och utföra ärenden annorstädes runt om i världen tämligen oundvikliga. Säg att du sitter i Stockholm och vill shoppa i Tokyo; du drar på dig någon slags "virtual reality"-lur med inbyggda stereoskärmar och hörlurar, grabbar tag i någon slags styrkontroll (eller ännu längre fram i tiden; bara skannar hjärnan), hyr en robot i Tokyo över Internet och ett tu tre traskar du runt på Tokyos gator, ser med den hyrda robotens ögon och dess "händer" är dina händer - trots att du kroppsligen inte lämnat lägenheten i Stockholm. Grejerna du handlar skickas sedan till dig med bud elller post (eller ännu längre fram i tiden; monteras av den där apparaten hemma hos dig).

Du behöver givetvis inte nöja dig med att shoppa, du kan använda distansbesöksrobotarna till att arbeta, turista, sköta affärer, leka, spela, bygga, högst troligtvis ha sex, och givetvis till att slåss och ha sönder grejer med.

Antiterror- och miljöfanatism kommer mer och mer att pissa på vår (rörelse)frihet, men detta med robottekniken blir de restörstigas lösning för att komma runt sådana (i grunden misantropiska) dumheter. Men, som med allt annat kommer det här med att besöka andra platser på distans bli omgärdat av spärrar och regelverk, att vi någonsin skulle behandlas helt och hållet som respekterade, vuxna individer ser jag tyvärr ingenstans hur djupt in i framtiden jag än stirrar.

Är det du som inspireras av och investerar i detta och blir stormrik på den här idén så glöm inte att skicka en fet check till undertecknad som tack för fisken. Jag ger mig själv inte in på den här robotgrejen därför jag trivs bäst med att pyssla med det jag känner för här och nu.

Share on Facebook  Instagram    Add to Reddit 

Our Frisky Spirited Machine God.
Vår ystra maskingud.

Here it comes running, our frisky spirited machine god, soon as powerful as any of the other natural forces.

Because humanity is a natural part of reality just as other living creatures, and the machines and inventions of humanity are a natural part of being human.

Hey you, who do not see humanity as something natural - what are you then?

I take a deep breath, exhale carbon dioxide, and the verdure breathe in.

Här kommer den springandes, vår ystra maskingud, snart lika mäktig som någon av de andra naturkrafterna.

För det är så, att människan är en lika naturlig del av verkligheten som andra levande varelser, och människans maskiner och påhitt är en naturlig del av det mänskliga.

Och du där, som inte ser människan som något naturligt - vad är du för något?

Jag tar ett djupt andetag, andas ut koldioxid, och grönskan andas in.

Share on Facebook  Instagram    Add to Reddit 

The White Lodge.
Den vita logen.

So, here's a stairway up into the whiteness. Luminous mushrooms enlighten the path and strange beasts roam the void.

If I will hear many interpretations of this painting. For those in the vicinity of things like these it's rather obvious, for you a bit further away; here's a clue; if your interpretation contains one or more names, then it's erroneous.

Så, här är en trapp upp in i vitheten. Lysande svampar markerar vägen och märkliga väsen rör sig i intigheten.

Om jag kommer att få höra många tolkningar av denna målning. För den som är i närheten av sådant här är det tämligen uppenbart, för er lite längre bort; här är en del av facit; innehåller er tolkning ett eller flera namn är den fel.

Share on Facebook  Instagram    Add to Reddit 


Magic wand ... Check.

Trollstav ... OK. Eller heter det trollspö, eller är det bara feer som har trollspön? Och någon fe är man ju knappast. Eller?

Magic potion ... Check.

Trolldryck ... OK.

Familiar ... Check.

OK, here we go then! I will finish and publish a few new spells - or paintings as profanum vulgus tend to call them - the following days, so stay tuned.

Familiar ... OK.

Då kör vi! Jag kommer att färdigställa och publicera några nya trollerier - eller tavlor som profanum vulgus tenderar att kalla dem - de kommande dagarna, så håll er i krokarna.

Dragon is not our business.
Draken angår oss inte.

I paint on like hell, these three paintings are all started and finished this week (they're rather small, all are 38 centimetres wide), and more larger pieces are in the pipe.

The images are as usual such visions that I've seen right before sleep or during similar conditions, and from the beginning these three felt almost too simple for me to upheld my interest in finishing painting them. All these paintings have gone through a phase when I was on the verge to discard them, but then something happened and each painting finally grew into being worthy of its lebensraum instead.

Painting has for me a moment of extreme frustration. Every single painting is a journey from torment to some kind of satisfaction. Despite that it's more than 15 years since I had my first exhibition it's as if every time I start with a new painting all is forgotten and has to be rediscovered.When I start daubing at the empty panneau I am once again that five year old child who's just got its first oil painting set, but now with the adult man's demands of effectiveness and profitability tearing at the innards. It could easily end there. And while the painting slowly takes shape I once again go through and rediscover all that I've learnt and then forgotten since the last painting. Painting the foundation, perspective, composition, the necessity to be able to see through forms and shapes in order to make them truly spatial, how all the colours of the painting must be carefully embedded upon that they do not appear extraneous, how metallic paint and glitter takes over when the colours of the rainbow aren't enough, and how one then spiritualize the piece in order to finally make it work. And then one is the God of Art for a while again.

And that's the way it is with every damn painting!

Jag målar på som fan, de här tre målningarna är alla påbörjade och avslutade denna vecka (de är rätt små, samtliga är 38 centimeter breda), och fler större målningar är på gång.

Bilderna är som vanligt sådana där visioner jag sett strax innan jag somnat eller i liknande tillstånd, och från början kändes de här tre nästan för enkla för att jag skulle bibehålla intresset att måla klart dem. Alla de här målningarna har gått igenom en fas då jag var på vippen att kassera dem, men så hände något och bilderna växte ut till något livsdugligt i stället.

Målandet har för mig ett moment av extrem frustration. Varje tavla är en färd från plåga till någon slags tillfredställelse. Trots att det nu är mer än 15 år sedan jag hade min första utställning är det som om när jag påbörjar en ny målning så är alla erfarenheter glömda och måste återupptäckas igen. När jag börjar kladda på den tomma pannån är jag åter igen den där femåringen som just fått sina första oljefärger, fast nu med den vuxne mannens krav på lönsamhet och effektivitet ryckandes i inälvorna. Det kunde lätt ta stopp där. Och medan tavlan så sakteliga tar form går jag då åter igenom och återupptäcker allt jag lärt mig och glömt sedan förra målningen. Grundmålning, perspektiv, komposition, hur man måste kunna göra former transparanta, se igenom dem, för att de ska bli sant rumsliga, hur alla bildens färger omsorgsfullt måste bäddas in för att inte bli främmande, hur metallfärger och glitter tar vid när regnbågens färger inte räcker till, hur man till sist då besjälar verket och känner att det slutligen börjar fungera. Och så är man återigen konstens gud för ett tag.

Och så är det med varenda jävla tavla!

Share on Facebook  Instagram    Add to Reddit 


One easily becomes "home-blinded" (meaning; can't see things you've become too familiar with). As when in Egypt when the taxi driver couldn't understand why we wanted to go to the pyramids, because he knew of far more interesting things to show us (and indeed he did).

We that live around the Baltic Sea actually have our own "pyramids" right infront of our noses, if we go to the nearest sea beach and look down. The ingenious engineering accomplishment I'm talking about is all these brown ping-pong balls one will find scattered everywhere along the Baltic coast. According to ancient legend they come from an accident in the seventies when someone at an industry somewhere just happened to tip a giant container with millions of ping-pong balls out into the sea. What these balls were supposed to be used for is something you, dear reader, might be able to enlighten us with? Use the comment form if you have some insider information to share. Perhaps they should be used to salvage some shipwreck; filling its hull with balls making it float up to the surface? Or was it a vain and megalomanic attempt to transform the Baltic Sea into a giant ball room? Were they used to study ocean currents; how would the balls spread if dropped on a certain location? Well, anyone living around the Balitc Sea can tell that they spread everywhere.

A peculiar detail in this story is that some years it seems to pop up more and fresher balls, a few years ago I thought most of them had weathered away - but the photo above which I took yesterday proves the opposite.

We the coastal population of the Baltic who are somewhat below 40 in age by now and have grown up with these free ping-pong balls and see them as a natural part of the archipelago, they are like it is with ads on the Internet - we don't see them at all. If this had been a movie these balls could have been a sign of a sneaky extraterrestrial invasion, or rather an invasion from some superior subsea civilization; probably Atlantis (unimaginative as Hollywood movie makers usually are). Whatever, The balls have become an important part of our cultural heritage; who of us did not bring home buckets full of these balls when we were kids, and because of that inevitable became impressed into thinking "sea, picknicks, happiness" when confronted with brown, smelly balls? Because of this these ping-pong balls of the sea ought to be preserved, protected by law in our cultural conservative society, upon that our future generations also will find joy in them!

Man blir lätt hemmablind för märkligheter som "alltid" funnits där mitt framför näsan på en. Som i Egypten då taxichauffören inte fattade vad vi skulle till pyramiderna för, då han kände till mycket mer intressanta saker att visa oss (och jo, visst gjorde han det).

Vi som bor runt Östersjön har faktiskt också våra "pyramider" mitt framför näsan, om vi tar oss till närmsta havstrand och vänder blicken nedåt. Den ingenjörstekniska bragd jag talar om är dessa bruna pingisbollar man hittar spridda överallt längs kusten. De härstammar enligt gamla sägner från en olyckshändelse på sjuttiotalet då någon på en industri någonstans "råkade" tippa en jättebehållare innehållandes några miljoner pingisbollar rakt ut i havet. Vad pingisbollarna var ämnade för kan kanske du, käre läsare, upplysa oss om? Kommentera detta inlägg om du sitter på någon insiderinformation. Skulle de användas till att bärga vrak; fylla skrovet med bollarna och på så sätt få det att flyta upp till ytan? Eller var det ett megalomaniskt och fåfängt försök att förvandla Östersjön till ett gigantiskt bollhav? Skulle man studera havsströmmar, hur bollarna spred sig om man släppte dem på ett visst ställe? Nå, de spred sig till i stort sett överallt kan samtliga boende runt Östersjön upplysa om.

En märklig detalj är att det vissa år verkar dyka upp fler och färskare bollar, för några år sedan trodde jag faktiskt att flesta hade vittrat bort - men då jag tog fotot ovanför igår var det uppenbarligen ett felaktigt antagande.

Vi som bor längs Östersjökusten och är någonstans under 40-årsstrecket och har vuxit upp med dessa gratis pingisbollar och ser dem som en naturlig del av skärgården, d.v.s. det är som med reklamen på Internet - vi ser dem inte alls. Hade detta varit en film kunde bollarna varit ett tecken på en smygande utomjordisk invasion, eller kanske snarare en invasion från någon överlägsen undervattenscivilisation (Atlantis antagligen, om man betänker Hollywoodfilmskaparnas fantasilöshet). Vilketsom, bollarna har blivit en viktig del av vårt kulturarv; vem av oss tog inte hem hinkar fyllda med dessa bollar som barn, och då präglades till att för alltid tänka "hav, utflykter, glädje" vid åsynen av stinkande bruna bollar? Dessa havets ping-pong-bollar borde därför i vår kulturkonservativa samhällsanda K-märkas - fridlysas - så att kommande generationer också kan glädjas åt dem!

And then a few years pass, no one spares this once-in-a-million-freak-accident a thought any longer, and then almost the exact same thing happens again! This time it's not balls but hundreds of thousands of small capsules containing some kind of bacteria that are spilled into the sea - and ends up everywhere. I even think some kind of finders fee were offered in order to get as many of them back as possible. The capsules differ from the ping-pong balls in that they seem to be made of some kind of biodegradable material, most of the capsules have already started to weather away while the ping-pong balls have stayed pretty intact during their thirty or so years of existence, they just seem to change colour depending on how much sun they've been exposed to.

Så går några år, ingen tänker längre på denna en-på-miljonen-olycka, och så upprepas nästan samma sak igen! Den här gången är det inte pingisbollar utan hundratusentals små plastkapslar med någon slags bakterieodling som "tappas" ut i havet - och sprids överallt. Jag har för mig att det till och med betalades ut pant för att få tillbaka dem. Till skillnad från pingisbollarna som mest ändrat färg beroende på hur mycket väder och vind de utsatts för, och i övrigt hålligt sig tämligen intakta under de drygt trettio år de funnits till, verkar de här nya kapslarna bestå av något nerbrytbart material; de flesta har redan börjat vittra bort.

Digg this Add to Delicous Add to Furl Add to Reddit Add to YahooMyWeb Add to Blinklist Add to Fark

Kerberos plus one.


Senare skriverier.
Senare dagar/
Recent days...
Tidigare inskrifter.
Tidigare dagar/
Past days...