Welcome to
MaxMagnusNorman.com

News
Paintings
Sculptures
Alchemy
About
Contact
Search
Nytt
Målningar
Skulpturer
Magnum Opus
Om
Kontakta
Sök

List of all posts
Add to favourites
RSS-XML feed
Below are 8 posts out of 509 I've written.
Some in Swedish, most in English.
This is the most recent stuff Here's next page, and that was yesterdays news.

2007-05-11

One have to be careful when hanging out on flea markets, a mange tiger might easily pursue you home.

Man får passa sig när man dräller omkring på loppmarknader, det är lätt hänt att en skabbtiger förföljer en hem.



2007-05-10
Shadow grafitti.



2007-05-05

My mother called late the other night, that always means that something's wrong. What was wrong this time was that she had just got the news that one of our acquaintances had hung himself. It was none of those closest to me but a person I spent quite some time with when we were kids.

I find it hard to imagine a worse disaster for the next of kin than when things such as these happen, I mean, it's worse enough when people die of "natural" causes.
I start to ponder, count on my fingers, they aren't many enough. I count to more than ten people in my surrounding, of my generation, that have died of suicide so far. As a comparison I know of one who've died of cancer.

What kind of environment is this then, that we've grown up in, which have killed so many of its children? Well, one of my childhood class-mates, Fredrik Wikingsson (along with his friend Filip Hammar) actually wrote a light hearted book called Fyra nötcreme och en moviebox (translates something like "Four packages of nut creme and a rental VCR") about the zeitgeist of our younger years back in the eighties. I don't know if the book is translated to any other languages but it was a bestseller here in Sweden. I don't think I'm mentioned in the book though.

But why do people kill themselves? If one starts to unwind this tangled issue one will find a few clues. The dominating factor is of course problems in the person's absolute vicinity, in his or her own mind. Loneliness and outsiderhood; something in our culture makes it harder and harder to spend time together in a free and easy manner. Lack of sleep and rest can drive anyone mad, and that is not a small factor in this equation considering all the stress and noise - fans, traffic, people etc - we are exposed to nowadays. Psychopharmaca and other drugs is another matter. Personally I would never touch drugs that "cut away the ups and downs" of one's emotions, but everyone seeking professional help seems to be offered such - it's as with all kinds of drugs big business - and for some that kind of chemical blunting gives the strength to carry out their self imposed death sentence. Another factor that might become the the straw that breaks the camel's back is all these daily "duck-bites": If you get bitten by a duck it won't harm you - it's in the beginning so pathetic that it's laughable - but if hundreds of ducks start chewing you'll soon bleed.

You open up for the world outside, turn on the radio or the TV, what do you experience? A focus on problems (If we haven't got any problems at hand then let's go find some, says the editor). People that talk and talk and talk. Deep dives into social misery, politics, sports, politics, sports, politics and sports - far above our heads. Endless blah-blah about this new CO2-religion; lower your standard of living and turn off the third world. Today's death toll far far away in the Middle East. People killing each other for god, religion and other fairy tales. Top lists and criticism; what you like isn't good enough. Artists that have it all, stand on The Stage of the World and use that opportunity only to sing about their fucked up love lives. Some art program where a dude exhibits his embellished turds (I'm not making this one up) in the world's finest art galleries. Cop, crime and reality shows made to scare and alienate us from those selected to represent the scum of society, "be good in school or you'll turn out as one of those", "pay for our guns and our electric chairs or one of those will come an get you". Comedy shows which mostly consist of mocking monkey chatter, etc etc.

Despite that we never have experienced such a high standard of living, despite the fact that we can travel to almost any place in the world and despite the fact that we are free to do just about what we feel like doing we are constantly showered with The Message that all is in vain and on its way downhill and that we live under constant threats, both from the outside and from within.

That's a lot of duck-bites.

You don't need to worry or hope for that I will kill myself. I'm a most living weapon with my sharp edges pointing outward. It should though be added, that people who've never had such moments when they've felt that the best thing would be to just die, either are very privileged, or not quite fully functional - and the latter is probably what's most probable. When you are in such a moment, try to remember that no matter how bad it may feel, things will always brighten up sooner or later. If you want reason to live for a while longer then come by and we'll share a bottle of wine and have a look at some paintings. But you who think it's correct to choose what's boring before what's full of life, you who choose grey before polka dots - you murderers with duck-bites as your prime weapon - be very afraid, because I'm coming for you!

Bildtext:
    -Vad kallades det nu igen,
    det där ögonblicket av smärtor och klådor,
    och sällsynta gnistor av lycka,
    mellan födelse och död?
    -Livet?
    -Jo, just, så hette det.

Min mor ringde sent häromkvällen, det betyder alltid att något är fel. Vad som var fel var att hon just fått reda på att en av våra bekanta hade hängt sig. Det var ingen av mina närmaste anhöriga men en person som jag umgicks en hel del med när vi var barn.

Har svårt att tänka mig en värre katastrof för de närmast anhöriga än när något sådant händer, det är ju illa nog när folk dör av "naturliga" orsaker.
Jag tänker efter, räknar på fingrarna, de räcker inte till. Jag får det till över tio personer i min omgivning, i min generation, som tagit livet av sig hittills. Som jämförelse vet jag om en enda som dött i cancer.

Vad är det då för miljö vi växt upp i, som dödat så många av sina barn? Tja, har ni läst Fredrik Wikingssons och Filip Hammars underhållande bok Fyra nötcreme och en moviebox? Jag växte upp med Wikingsson och vi gick i samma klass under högstadiet, så vill ni se den mångfacetterade verkligheten jag talar om från Wikingssons vinkel så rekommenderar jag er att läsa den boken. Jag tror dock inte att jag är omnämnd där, inte ens den gången jag, Hugo och Wikingsson låg och vickade på Knochenhauers TV-antenn eller när Stadin jagade Glenn-Jarl med motorsågen längs E4-an.

Men varför tar folk livet av sig? Börjar man nysta får man en hel del ledtrådar. Det avgörande för alla är givetvis problem i personens absoluta närhet, i hans eller hennes eget sinne. Ensamhet och utanförskap; något i vår kultur gör det svårare och svårare att umgås på ett otvunget sätt. Brist på vila och sömn kan göra vem som helst galen, och med tanke på all stress och allt oväsen från fläktar, trafik, människor m.m. vi utsätts för i dag är det inte en obetydlig faktor. Psykofarmaka och droger är en annan sak. Personligen skulle jag aldrig ta med tång i en drog som "kapar topparna och dalarna" i känslolivet, men det verkar som om alla som söker hjälp i sjukvården erbjuds sådana - det är liksom allt knark big business - och för vissa ger detta kemiska avtrubbande styrkan att verkställa sin egen dödsdom. En annan faktor som kan bli droppen som får fördämningen att brista är alla dessa "ankbett" man ansätts av dagligen: Om du blir biten av en anka skadas du inte - det är till en början mest skrattretande i sin patetik - men om hundratals ankor börjar tugga på dig börjar det snart blöda.

Du öppnar för omvärlden, slår på radion eller TVn, vad får du uppleva? Problemfokusering (har vi inga problem till hands så letar vi rätt på några, säger redaktör'n). Folk som pratar och pratar och pratar. Djupdykningar i socialt elände, politik, sport, politik, sport, politik och sport, långt över våra huvuden och våra korplag. Blahblahblah om den här nya koldioxidreligionen; sänk din levnadsstandard och stäng av tredje världen. Dagens döda långt bort i Mellanöstern. Folk som dödar för gud, religion och andra sagor. Topplistor och kritik; det du gillar duger inte. Artister som till synes har allt, står på Världens Scen men använder detta enbart till att gnälla om sina jävla uppfuckade kärleksliv. Konstprogram där fjollor ställer ut sina förgyllda bajskorvar på de allra förnämsta konstscenerna (det är inget jag hittar på; det var ett långt reportage om det i SVTs "Arty" för några veckor sedan). Snut-, crimeserier och realityprogram avsedda att skrämma och alienera oss från de som utsetts till samhällets bottenskrap; "får du inte bra betyg så blir du en av dom", "betala våra vapen och våra elektriska stolar annars kommer nå'n av dom och tar dig". "Humorprogram" som mest är desperat hånfullt aptjatter, etc. etc.

Trots att vi aldrig haft en så hög levnadsstandard, trots att vi kan ta oss vart som helst i världen och egentligen göra vad vi känner för överöses vi ständigt med Budskapet om att allt är hopplöst och på väg utför och att vi ständigt lever under hot, både inifrån och utifrån.

Många ankbett blir det.

Ni behöver varken oroa er eller hoppas på att jag ska ta livet av mig. Jag är ett högst levande vapen med taggarna utåt. Det bör dock tilläggas att folk som aldrig haft sådana där stunder då de helst bara velat dö, antingen är otroligt priviligerade, eller inte riktigt kloka - och antagligen är det sistnämnda det troligaste. När ni är i en sådan stund, försök att komma ihåg, att hur illa det än känns ljusnar det alltid förr eller senare. Vill ni ha anledning att leva ett tag till så titta över så delar vi en flaska vin och kollar på tavlor. Men Ni som ser som rätt att välja det trista före det livskraftiga, ni som väljer det grå framför det prickiga - ni mördare med ankbett som vapen - passa er jävligt noga, för jag kommer och tar er!


Digg this Add to Delicous Add to Furl Add to Reddit Add to YahooMyWeb Add to Blinklist Add to Fark


2007-04-25

I took the opportunity in the beautiful summer weather to run this year's first marathon distance, uphill the slalom slope by lake Sidsjön, further upwards the Smirnov slope then through the 10K track at the Southern Mountain and even further on narrow meandering forest paths out towards Njurunda. Damn how I've missed the scent of sun warm pines during the winter. I had in mind to take a few photos of a small forest pond as research for a planned painting, so I brought the camera. Homewards I ran past Hotel Södra berget down the serpentine road and through the old LV5 military grounds. Next time I'll bring something to drink instead of the camera, I could hardly think of anything else than ice cold beer for the last five kilometres.

It's nice to have the ability to stand almost anywhere, gaze at the horizon, and think I can run there, and then do it.

Jag passade på nu i det vackra sommarvädret och sprang årets första maratondistans, uppför Sidsjöns slalombacke och Smirnovbacken, vidare genom tian på Södra berget och på slingriga skogsstigar bort mot Njurunda. Helvete vad jag saknat doften av solvarma tallar under vintern. Jag hade i tankarna att fotografera en liten skogsgöl någon mil in i skogen som research till en kommande målning, så jag hade kameran med mig. Hem gick det förbi Hotell Södra berget och ner över LV5. Nästa gång tar jag med mig något att dricka i stället för kameran, kunde knappt tänka på annat än iskall öl den sista halvmilen.

Det är trevligt att ha förmågan att stå i stort sett vartsomhelst, se bort mot horisonten, tänka jag kan springa dit, och så gör man det.

A stone beast was
lurking by the path.
En stenbest lurandes
vid stigen.


2007-04-18
Humping butterflies.
Nuppande fjärilar.

I almost always carry a camera, I'm rather shameless so I don't focus on any particular theme. I utilize the camera in the manner of a shotgun; why only aim for the bull's eye when you can blow away the entire target with just one shot?

Here are seven various pics from the recent three days; click on them and you'll see that they'll grow on you.

Jag bär nästan alltid omkring med en kamera, har ingen skam i kroppen så jag riktar inte in mig på något särskilt tema utan brukar kameran som en hagelbössa; varför bara träffa oxögat när möjligheten finns att blåsa bort hela måltavlan med ett skott?

Här är sju spridda bilder från de senaste tre dagarna; klicka på dem så ska du se att de växer i dina ögon.






2007-04-11
Skull - The Apocalyptic Key.
Skalle - Den apokalyptiska nyckeln.

OK, so I'm finished with publishing new sculptures for this time. But when I built up the photo stuff I also took the opportunity to update photos of a few of my "older" works.
So, here's a small bonus for you.

The madness above is a thing I finished back in 1999 after three months of - off and on - woodcarving. It's a rather anatomically correct skull made of birch wood, carved from a single chunk (well, one for the jaw and one for the skull then). Such a project one engages oneself in once a lifetime, or in my case, each and other year or so.

A memento mori inspired by the mystic tradition of the crystal skulls, but I presumed wood held much more power of life than quartz, and that gave birth to the sculpture The Apocalyptic Key. Thought to be some kind of hard-to-define or rather, multifold magic tool, which function is "...to close circles".

More pictures of it here.

OK, så jag är färdig med att lägga ut alla nya skulpturer för den här gången. Men när jag byggde upp fotogrejerna passade jag också på att uppdatera bilder på en del av de "äldre" verken.
Så, här får ni en liten bonus.

Vansinnigheten ovan är en grej som jag blev klar med 1999 efter tre månaders - till och från - snidande. Det är en tämligen anatomiskt korrekt skalle i björkträ, snidad ur ett enda laminerat stycke (ja, ett för käken och ett för skallen då). Ett sådant där projekt man bara ger sig in på en gång i livet, eller i mitt fall vartannat år eller så.

Ett memento mori inspirerat av den mystiska traditionen med kristallskallar, men jag antog att trä hade betydligt mer livskraft än kvarts, och på så sätt föddes skulpturen Den apokalyptiska nyckeln. Tänkt som något slags svår- eller snarare mångdefinerat magiskt verktyg vars funktion är "...att sluta cirklar".

Mer bilder på den här.

Digg this Add to Delicous Add to Furl Add to Reddit Add to YahooMyWeb Add to Blinklist Add to Fark


2007-04-10
The sculpture The Dick Fairy.
Skulpturen Kuk-fen.

The Dick Fairy visits sleeping men and women who haven't had enough sex and makes them come in their sleep.

More pictures and info here.

Kuk-fen kommer till sovande män och kvinnor som haft för lite sex och får dem att komma i sömnen.

Mer bilder och info här.

That's it for this time! The Dick Fairy concludes the new sculptures, you can have a look at all sculptures, new and old, here.

Dåså! Kuk-fen var den sista av de nya skulpturerna, ni kan kolla in alla skulpturer, nya som gamla, här.

Digg this  Add to Delicous  Add to Furl  Add to Reddit  Add to YahooMyWeb  Add to Blinklist  Add to Fark 



2007-04-09

Arete of the Dragonrider is a series of sculptures describing the three main steps of riding dragons.

Drakryttarens arete är en serie med tre skulpturer som beskriver drakrytteriets tre huvudsteg.


Step one is mostly about getting up on and riding the dragon at all.

Steg 1 innebär att bara komma upp på och rida draken överhuvudtaget.


In the second step the rider has become so well acquainted with his own balance and the whims of the animal that he without much ado can steer the dragon standing up. It comes with a price though; one finger's missing. I steg 2 är ryttaren så väl förtrogen med sin egen balans och djurets nycker att han utan problem kan framfärdas på draken stående.
Lite får man offra; ett finger har han blivit av med hittills.

Tredje steget innebär att ryttaren är fri att göra i stort sett vilka konster som helst, stå på händerna på drakens rygg t.ex. Gratis har det inte varit; några fler fingrar har det kostat, men det har det tydligen varit värt, då arete slutligen uppnåtts.

Drakarnas design kommer från en jobbig natt för ett par år sedan då jag råkade överdosera hostmedicin - Lepheton - varpå jag fick genomlida en flera timmar lång klardröm där allt var flytande ambrafärgade drakar som simmade omkring, löstes upp och återbildades i en ändlös silvervit rymd.

Mer bilder och information om drakryttarna här:

I morgon publicerar jag den sista av mina senaste skulpturer. Jag har sparat den värsta till sist, tror jag.

The third step means that the rider is free to perform almost any tricks whatsoever, handstand on the dragon's back for instance. A few more fingers are lost, but it seem to have been worth it's toll, since arete finally is achieved.

The dragons' design comes from a hard night a few years ago when I accidentally gulped down too much cough medicine - Lepheton - which caused me to suffer through hours of lucid dreaming where all was amber liquid dragons swimming, dissolving and re-shaping in an infinite silver white space.

More pictures and information about the dragonriders here:

Tomorrow I'll publish the last one of my most recent sculptures. I've saved the most outrageous piece for last, I think.
Digg this  Add to Delicous  Add to Furl  Add to Reddit  Add to YahooMyWeb  Add to Blinklist  Add to Fark 



 

Senare skriverier.
Senare dagar/
Recent days...
Tidigare inskrifter.
Tidigare dagar/
Past days...
Contact
Up