Magnum Opus

Welcome to

List of all posts
Add to favourites
RSS-XML feed
Below are 8 posts out of 509 I've written.
Some in Swedish, most in English.
This is the most recent stuff Here's next page, and that was yesterdays news.

Ulf Blücher och Konfektasken, Dagbladet 2005-11-19En av de ytterst få fördelarna (jag kan hålla på i dagar och räkna upp nackdelarna) för en konstnär att bo i en småstad är att nästan allt synligt man gör uppmärksammas av media. Till skillnad från storstädernas tidningar vilka inbillar sig att de är globala och därmed för fina för sin huvudakliga läsekrets intressen och påhitt vet lokalpressen att dess överlevnad hänger på de mycket små sakerna som är viktiga för den individuelle läsaren. Och däri har de kanske utan att veta det accepterat en stor sanning: Att i Världen, finns endast individer.
För boende på Byvägen är grannens katt i träd och det följande besöket från brandkåren dagens, rentav veckans, händelse. För de flesta som bor och arbetar på Storgatan i Sundsvall är en ny uppstickande butiksskylt en mycket större nyhet än dagens siffra över döda i Långtbortistan eller en bucklad Bentley på ett kändisparty.

One of the very few advantages (I can go on for days telling you about the disadvantages) for an artist living in a small town is that almost everything artsy one do get media attention.
What differ small town newspapers from the large city press is that the large city newspapers believe themselves to be global, and thus too important to write about the local events which means something to the lion's share of their readers.
For most people living and working at Main Street, Sundsvall, a new and rather radical store sign is a news event of much larger impact than the daily number of dead in the country Faraway or this or that celebrity's recent doings (too bad that dent on the Bentley - why the hell do I know of that??).
The small town press know that their survival rest on the very small (seen from a global perspective) things which are important to their individual readers. And thus, maybe without knowing it, they have ran across a Great Truth of major importance, which is that: In the World, there's nothing but individuals.

Abashera: Player fell to death I've decided to give away the complete version of Abashera revamped for free, it has frankly become rather obsolete, and I make no money from selling it, freight and such eat up more than I earn from it.

Abashera revamped is a first person 3D game in which you are supposed to solve puzzles and riddles, some are quite easy and some I wonder if anyone will ever find the solution to. You do not need to solve all maps though, you select missions from a list.

I made the game, everything in it, from scratch, programming, music, maps, the level editor etc. Even the font, which is made after my handwriting.

Some people hate it, some love it and some play it just for the music.
One interesting thing is that more women than men bought it.

Read more and get your copy here.

Abashera: Up in a tree with rosies belowJag har beslutat att ge bort den fullständiga versionen av Abashera revamped gratis. Spelet är föråldrat och jag tjänar ingenting på att sälja det, frakt och sådant äter upp vinsten och lite till.

Abashera revamped är ett förstapersons 3D-spel där du ska lösa pussel och gåtor, vissa är ganska enkla medan andra är så svåra att jag undrar om någon någonsin kommer att hitta lösningen. Du behöver dock inte lösa alla uppdragen utan väljer från en lista vilka du vill ta itu med.

Jag har gjort spelet - allt - från scratch, programmering, musik, kartor, labyrintredigeraren etc. Till och med typsnittet, som är renderat efter min handstil.

Varför jag gjorde det? Tja, för attt det roade mig, ibland får jag ut mer av att programmera sådant här än av att måla och skulptera, en tydligare känsla av flow. Också som en metrev, jag menar, att jag bevisligen kan genomföra något så här sanslöst komplext helt själv, något som vanligtvis kräver ett helt team av kreatörer, borde få upp ögonen på Folk (med stort "F") och erbjudanden att deltaga i intressanta projekt borde om inte strömmat så åtminstone droppat in, eller hur? Inbillade jag mig som vanligt. Men sådant fungerade i alla fall som en trevlig tanke att fantisera om under tiden jag programmerade spelet, den vintern då jag klarade ekonomin genom att sitta i en tidningsbil på nätterna och emellanåt kräkas av stanken från trycksvärtan.
Givetvis fick jag en del erbjudanden, men då från personer med huvudet ännu mer uppe i molnen och med ännu mindre resurser än jag själv, d.v.s. byfånar -nej tack!

Vissa hatar spelet, andra tycker det är jättebra och vissa spelar det bara för musiken.
En intressant detalj är att fler kvinnor än män köpte spelet.

Läs mer och ladda hem din kopia här.

Lights on the Kubal chimneys - Ljus på skorstenarna vid Kubal i Sundsvall

Artists Lisa W Carlsson and Jan Björkman have put some lights on the chimneys at the Kubal aluminium industry just south of Sundsvall. Cool. This building is more than a kilometre long.
I can actually see the blue chimney from my window. It's sure gonna be tough beating this christmas decoration.

Konstnärerna Lisa W Carlsson och Jan Björkman har fixat belysning på Kubals (f.d. och fortfarande i folkmun; Gränges Aluminium) skorstenar vid E4, Sundsvalls södra infart. Inte illa. Fabriken är för övrigt över en kilometer lång.
Jag kan faktiskt se den blå skorstenen härifrån mitt fönster.

So it's time for some slave-labour again. This time Ulf wants a new sign for his new business, a candy and gift shop called Konfektasken, which translates as "The Candy Box" in english.
Every time I'm out in my toolshop sweating, freezing and swearing over a job like this I promise myself that this is the last time, from now on I shall only work with my paintings, sculptures and program an occasional computer game when I'm in the mood for that. I have no apparent trouble with saying "no", still I end up doing stuff like this all the time. Cat playing with letters on the floor
First step is to print out all the necessary letters, K, O, N, F, E, T, A, S, hollow in order to save ink. I spread them out on the floor to check the letter's size.

Then I take the car out to my dreadfully cold toolshop, which is meant to be used mostly during summer.
In the toolshop I nail the letters to stacks of board, so I only have to cut out each letter once. Since the sign will be double sided I need 6 K's, 2 O's, 4 N's etc.

Nail gun nails... mmm... just like in Quake...

I cut out the letters using that machine your handicraft teacher always warned you about.

I've learned that it's a good idea to always begin with the most tedious stuff when making things, if following that practice it's kind of always downhill. The letters of the sign are the most detailed parts so I begin with them, among the letters with all their serifs and stuff the letter "K" is one of the most detailed, so that one goes first.

Then I start cutting the plate which will work as the backbone of the sign. Since I'm too stingy (or poor) to have yet bought a nibbler I do it by hand, using this scissors - probably made in the 17th century. Luckily this right-left handedness handicap doesn't matter to me - yep, I'm ambidextrous - that way I get an even spread of blisters on both my hands.

Then I cut out the rest of the sign-parts with this nifty electric saw, I could have used it to cut the plate but the wood-cutting blade has stuck so badly that the hard-to-find-a-new-one-screw which holds it in place will break next time I swap blades.

I glue stuff on using my glue gun - lots of guns here, but don't worry, these are guns that put things together.
This is no spaceship or something, so it's no meaning wasting time using ruler and calculator when putting things in place - if it looks good it is good.

When making signs and adverts you have to be careful with the meaning of what you're writing.
When writing "Konfektasken" I must make sure that the letter "T" don't stick out and emphasizes the tasken part of Konfektasken since "tasken" is a rather rude Swedish word for "the dick".

Cutting aluminium plate

The sign is ready for some paint, it sure doesn't look much to the world right now, but people complaining at this stage deserves to be thoroughly slapped.

I stuff the half-finished sign into the car and drive back to the apartment, where I start painting the sign, first an English red foundation, foundations is the one and only use you got for this impossible color named "English red" (which looks as if it's made from grinded bricks) - use it for anything else and you'll just screw up your painting.

This is what I mean when I'm whining about wasting my time on jobs like this; look at this thing occupying my easel; it could have been a timeless piece of art, a painting expressing my metaphysical abstractions.
Now it isn't and I'm never gonna get this day back.

Artist paints with a cat in the backgound.
Gold for the letters, some green-bluish silver; mother-of-pearl for the chocolate spewing cornucopia.

Last thing I do is that I add some - as we say in Sweden - Puch Dakota Blue around the golden letters. A blue background for your text makes people somewhat more eager to buy your goods according to modern sales mythology. And if those letters also are golden things can't go wrong ey?
I've also utilized some Tai Chi hocus pocus in the design, but I won't dig any deeper into that here.

Color harmony is achieved when you embed colors, you can mix almost any colors if you allow them to grow forth from the background of what you're painting - never use a color on only one single spot in a painting or a design and people will regard you as having a a good feeling for color.

Work's done for today, it's 2'o clock in the morning, November 17th - time for bed, rather early actually. Paint must dry before the next phase.

And now it's 9'o clock in the morning, I add some patina to make the sign look antique and emphasize details and stuff.

...And here's Ulf, he's opening the shop today and is waiting for a sign to put above.

"LA-art", goodness, it wasn't even a year since I did that one for him!

Max Magnus puts up a sign above.Yes, of course it's me on the ladder. Probably because it's -2C and rather windy.
Street of Sundsvall - Storgatan i SundsvallLater this day I rented "War of The Worlds", and while we saw that movie I drank a bottle of the Gallo brother's Sierra Valley Zinfandel (A wine which some might argue is to heavily malolactic fermented since it's very low on tannins, but during grey winter evenings such as this one you need a wine that slips easily down the throat [making things somewhat summerish again that way only primitivo type grapes can do] without turning your teeth into files) - M didn't drink anything but still fell asleep during the cellar episode.

Now it's in the middle of the night again and I'm writing this.


Sverige är ett litet land, runt 9 miljoner innevånare. Det är ungefär lika många människor som bor i New York City. Dock märker du att om du reser i den fria världen finner du svenskar bosatta i stort sett överallt.
Jag vill tro att en viktig anledning till denna landsflykt är smakpolisen.

Smakpolisen är en institution både i det svenska samhället - stadsarkitekter, nämnder etc. etc. - och i det det svenska lynnet.
Smakpolisens uppdrag är att upprätthålla likriktning och medelmåttlighet inom alla kreativa områden.

"Less is more", "björklaminat" och "Det ska vara som det var förut" är några av smakpolisens motton.

Vad smakpoliserna är ute efter är ex nihilo eller intet som vi moderna människor som ogärna svänger oss med Kant och Nietzsche säger. Därför tycker de att ju mindre och enklare saker och ting är desto vackrare är de, helt enkelt för att denna frånvaro av visuell stimuli är något de känner igen sig i; kortfattat speglar den tomheten i deras huvuden.
Det är någon slags trötthet de lider av, och deras yttersta mål är Sömnen med stort S - deras personliga utplåning eller utslocknande. Man kan säga att det är som någon slags nirvana, dock utan ett-med-gud-och-universum efterspelet. Eftersom de dock är anala till sin natur kniper de åt om dessa självdestruktiva tendenser och klämmer ut dem över sin omgivning i stället.

För att bli en bra smakpolis måste du först och främst vara en idiot. Det är ett absolut krav. Du måste vara mindre kreativ och påhittig än genomsnittet. En bra smakpolis ser på världen underifrån.
Du ska dock ej vara så korkad att du inte kan hålla reda på var ramens kant går, och veta att aldrig ens tänka tanken att det kan finnas något fungerande eller rentav bra utanför denna kant. Skulle du se någon annan som jönsar på utanför ramkanten så ska du genast agera förfärat och upprört.
Sedan ska du tycka så mycket som möjligt om allt möjligt och rangordna allt efter tio-i-topp-listor, eller så långt du förmår räkna innan abstraktionerna börjar flyta samman.
Bara känn efter, betänk aldrig vilka premisser som ligger bakom dina känslor, det skulle bara göra dig självmordsbenägen.

När du så lyckats bli en riktigt duktig smakpolis så ska du se till att hålla dig så långt borta från mig och mina vänner som möjligt.

Tycker du att jag luktar illa så står du för nära.

Markljus i Sundsvall We've been up to nothing particular lately, I've been programming on a perl script based AI which will when it's ready handle paintings not only on this site but also on a few of my artist friend's sites.
Why in hell do you need an AI for showing a few thumbnails? You might wonder. Well, you wouldn't ask if you knew these friends of mine - my friends really need something to take care of the thinking for them when it comes to dealing with the Internet, otherwise I would have to live with the phone taped to my ear.
Hardest thing with AI-programming perl is to stuff this little cache-demon I caught the other day into the script, but I'll soon have it figured out, and then I'll - it - will show you my new paintings.

We were strolling around in Sundsvall's harbour an hour or so ago, where I took this pic of some ground lights.

Så var man med i radion igen då, hårt klippt. Jag tror inte någon lysssnare fick någon riktig koll på vad jag egentligen håller på med eller menade - men det var kanske meningen.
På flippers hemsida lovade man att jag skulle ge ett handgripligt tips för hur man ska kunna skymta andra världar i din närhet, detta klipptes dock bort av någon anledning, så här följer en kort bruksanvisning Hur Du Ser In I Andra Världar.
skippa Anden I Glaset till nästa halloweenparty och testa den här shaman-grejen i stället.

Du behöver:Shaman mirror trick

  • En spegel
  • Ett kraftigt rep
  • Ett kraftigt träd
  • En bäck
  • Helst något sällskap

Gör så här:

Bind fast repet i trädet.
Bind fast repet runt midjan, gör inte en strypögla.
Placera spegeln med den reflekterande ytan uppåt i bäcken några centimeter under vattenytan.
Lägg dig ner och titta i spegeln.

OBS! Glöm inte repet!

So, I was on the radio again. The interview was shortened rather harshly, and I don't think many listeners got a chance to understand what I was talking about and what I do as an artist - but that might not have been the purpose.
When the show was announced it was promised that I should tell about simple a way for anyone to Have a Look Into Other Worlds. That part of the interview was for some reason cut away, so I'll publish it here instead.
Skip the ouija board at the next Halloween party and try this shaman technique instead.

This is what you need:

  • A mirror
  • A strong rope
  • A sturdy tree
  • A brook, a small stream
  • Preferably some company

Do like this (See illustration above):

Tie the rope to the tree.
Tie the rope around your waist, do not make a noose.
Place the mirror in the stream, reflective surface up, about one or two inches below the surface.
Lay down and look into the mirror.

N.B. Do not forget the rope!


Blev intervjuvad för Flipper, ett kulturprogram i P3, i morse. Programmet har denna gång "Det Stora Blå" som tema och kommer att sändas nu på lördag och söndag. Min anknytning till "Det Stora Blå" är några av mina konstverk där U-båtar och diverse sjödjur simmar runt i våra drömmars hav.

    U-båtar som ett verktyg att dyka ner i Havet; den fördolda delen av vårt inre kosmos, Dinosaurierna som de uråldriga automata till urkrafter som rör sig i djupen.
Jag pladdrade antagligen på för mycket om dimensioner och sådant. Det finns en hel del områden jag tar för givna, som om jag börjar prata om får folk att först lägga sig till med ett oförstående uttryck i ansiktet och sedan skyffla in mig i deras blinda fläck. Just nu tangerar jag ett sådant område, och det du läser och tittar på i detta inlägg kommer du att ha glömt när du senare går från datorn och slår på teven.
En dimension är en linjär oändlighet, och det krävs minst 4 för att skapa åtminstone en illusion av en värld. Jag skulle tippa att vi rör oss i runt 12 dimensioner; höger-vänster, fram-bak, upp-ner, tid, stort-smått, massa-förtunning, etc. Flera dimensioner döljs i skiktet mellan två materiella tillstånd. Jag försökte förklara att i ytan mellan två tillstånd, i synnerhet mellan gas och vätska, finns utrymme för tillräckligt många dimensioner -riktningar- för att åstadkomma en fungerande värld. Vad haven i många av mina målningar står för är att denna värld utspelar sig i ytskiktet mellan två tillstånd i en annan värld, och att det är detta stjärnhimlarna som avbildas i vattenytorna i många av mina äldre målningar står för.

Sea monster - sea beast.

Got interviewed for the Swedish national radio program Flipper this morning. The theme of the program this time is "The Great Blue", and I was interviewed regarding my occasional maritime paintings; those with seas roamed by submarines and great sea beasts. The show will go on the air this weekend.


Senare skriverier.
Senare dagar/
Recent days...
Tidigare inskrifter.
Tidigare dagar/
Past days...