Konstutställningskonnässörens tio budord

• Säg aldrig till konstnären "jag målar själv också" (eller "min [valfri släkting, oftast död] målar/målade också").
  - Konstnären är antagligen lika intresserad som din döda släkting.
  
  
• Fråga aldrig konstnären "..är ni många konstnärer i släkten?".
  - Nej, resten är bara bös.
  
  
• Fråga aldrig konstnären var han eller hon får sina idéer eller inspiration ifrån.
  - Om detta är viktigt så står det säkert någonstans, skrivet av konstnären själv som är mycket trött på att om och om igen behöva förklara detta.
  
  
• Be aldrig konstnären värdera en tavla du har kommit över.
  - I nio fall av tio målad av den ena eller den andra i bästa fall lokalt kände plakatmålaren.
  
  
• Be aldrig konstnären att måla av det ena eller det andra åt dig om han eller hon inte uppenbarligen sysslar med sådant.
  - Du skulle väl inte ha något emot att också sköta städningen på kontoret om chefen frågade?
  
  
• Kom överhuvudtaget inte alls med förslag "om vad konstnären borde göra".
  - Byt karriär själv i stället.
  
  
• Säg aldrig (till medhavt barn t.ex.) "det där kan ju du också göra..".
  - Det kan du inte. Och inte ungen heller.
  
  
• Se också till att medhavt barn håller sig i skinnet och lär sig respektera konst. Konsten är ett av de få heliga instanser kvar i vårt samhälle och ska inte kladdas ner av glassiga fingrar.
  - Ytterst få konstnärer är abortmotståndare.
  
  
• Jämför inte konstnärer efter meritlistor.
  - Träd bedöms efter frukterna, inte efter skiten de växt upp i.
  
  
• Jiddra inte om att "jag skulle ha köpt tavlan om den inte var så stor..".
  - Hemma hos dig; det är väl ingen som egentligen uppskattar den där väggen med 118 inramade vykort eller?