MAX MAGNUS NORMANS VISIONER:
Trollkarlens torn

Jag var aningen tveksam till att måla den här visionen. Orsaken till denna tveksamhet är - om vi ska ta det från grunden - att förr i tiden fanns det i varje civilisation, utanför majoriteten av profanum vulgus (mugglare) en mängd byfånar, några shamaner, ett fåtal trollkarlar och kanske en och annan gud. Så är det än i dag, dessa arketyper finns än idag livs levande bland oss, men dessa forna titlar har nu buntats ihop till begreppet "konstnär".

Detta har då den logiska påföljden att konst är magi - man får det man målar - på ett eller annat sätt. Och konsten du omger dig med påverkar dig. Dagens målningar är framtiden - bokstavligen talat. Vilket förklarar varför så många konstnärer levat och dött fattiga och olyckliga; utan insikt i sina egna krafter har de målat öde landskap, sina psykoser eller allmänt innehållslöst blahabla med ruin som följd. Se bara på vad futuristerna ställde till med.

Men det är en tolkningsfråga, det handlar om hur verket läses. Om den visualiserade formeln är omöjlig eller kan tolkas på olika sätt söker magin alternativa vägar - vanligtvis den som erbjuder minst fysiskt motstånd - att uppfylla den.
Så kanske denna målning för gott med sig ändå.