VERNISSAGE- OCH KONSTUTSTÄLLNINGS-FAQ

Om konstutställningar i allmänhet

Här följer en kort förklaring till hur det fungerar på en konstutställning, vad de gröna och röda prickarna betyder, hur det fungerar med upplagor och lite om värdering.

För någon som är ovan vid konstutställningar kan det verka snobbigt och avskräckande att köpa konst då man kanske inte är fullt insatt i vad alla symboler och dylikt betyder.
Det första man märker som skiljer en konstutställning från andra försäljningsställen är att i stället för priser sitter det ett nummer bredvid varje konstverk. Tittar du dig omkring så kommer du att finna ett bord, ofta strategiskt placerat vid ingången, och på detta bord ligger då en bunt med papper. Tittar du på detta papper förstår du antagligen vad siffrorna bredvid konstverken betyder. På papperet är en lista över alla utställningens konstverk. Bredvid varje nummer på papperet står oftast namnet/titeln konstnären givit sitt verk, efter detta priset. Om inget pris står angivet beror detta antagligen på att konstnären eller galleristen lever på en ärvd förmögenhet eller kan konsten att leva på luft allena eller att de anser sin publik så korkad att de inte tror att de har förmågan att se konstverkets djupare värden utifall det har en prislapp. Om så är fallet lämna snarast byggnaden då ni som publik antagligen stör utställningen.
Ibland står även tekniken verket är gjort med angiven, mer om detta senare.
Vid vissa konstverk sitter det små prickar uppsatta, vanligtvis är de röda, mer sällan gröna och så ibland används andra färger men dessa ingår inte i det vanliga sammanhanget så då får du fråga galleristen vad som menas. Du känner igen honom eller henne på kläderna. Orsaken till att kulturfolk; gallerister och konstnärer så ofta går omkring och ser småsura ut i svarta kläder är att de vet hur världen borde vara och är ledsna över att världen inte är så, det är m.a.o. inget ni behöver ta åt er av.
Vernissage är numera själva öppningscermonin för en utställning. Annonseras vernissagen öppet är alla välkomna, annars endast inbjudna. Ordet vernissage kommer från "fernissa", och med vernissage menades från början en tillställning någon dag innan utställningen då konstnärerna lackade - fernissade - sina tavlor. En tillställning förgylld av gott sällskap, vin och tunga ångor av nafta.
En röd prick betyder att konstverket är sålt. Sitter det flera röda prickar bredvid ett verk så indikerar detta dels att det sålt bra men i synnerhet att det finns fler, det vill säga en upplaga av verket. Hur många som finns brukar stå bredvid konstnärens signatur på verket. Det kan stå t.ex. "34/250" vilket då betyder att det är exemplar nummer 34 av 250 stycken tillverkade. Ibland står det bokstavskombinationer bredvid upplagesiffrorna och dessa bokstäver kan betyda lite olika, ofta är det helt godtyckligt. "FV" kan betyda "färgvariant" och då finns det fler serier, men med olika färger, alltså många fler liknande konstverk än vad som uppges i upplagesiffran.
En grön prick betyder att verket är reserverat, att någon inte riktigt bestämt sig för att köpa men vill ha första tjing på konstverket om han eller hon nu kommer till skott. Därför kan det finnas flera gröna prickar på konstverk som det bara finns ett exemplar av. Gröna prickar är som ett kösystem, ångrar sig den första går turen till nästa spekulant.
Orsaken till användandet av prickar är att på en konstutställning tar man inte bara med sig konstverket man köpt och går (utom i undantagsfall, om man t.ex. bor i Australien och ska hem dagen efter kanske konstnären känner medlidande och släpper verket lite tidigare) utan meningen med utställningen är inte bara att konstnären/konstnärinnan ska sälja sina prylar utan också att visa upp dem, inte sällan har utställningen ett tema där alla verk ingår i ett sammanhang och detta tema skulle då förstöras om alla köpare skulle ta med sig sina verk på en gång. Därför hänger tavlorna uppe en förutbestämd tid och efter att utställningstiden är över får de som köpt konsten komma och hämta den. Vanligtvis betalas en handpenning på verket när man bestämt sig för att köpa det (röd prick upp) och resten av pengarna betalas när man hämtar verket efter utställningen.
Viktigt att ha i åtanke när man köper ett konstverk är att det inte är samma slags affär som när du t.ex. köper en ny TV eller bil och senare kan ångra köpet och få pengarna tillbaka utan att företaget du köpt varan av gör någon större förlust. Konstnärer lever ofta på gränsen till fattigdom i väntan på ett lyft som kanske aldrig kommer och det är en stor otjänst och ibland en personlig katastrof för konstnären när ett köp går tillbaka. Så se till att ha bestämt er ordentligt innan den röda pricken tas fram även om konsumenträttslagen ger er rätt till återköp.

Lite om tekniken och värderingen av konstverk man kan tänkas springa på.
Tekniken är sekundär i värderingen av ett konstverk, det som brukar göra att konstverk ökar i värde är i första hand vem som gjort det, sedan dels hur känt och dels hur originellt konstverket är. Den bästa investeringen i konst brukar vara att köpa tidiga verk av lovande konstnärer innan de är inne i den stora karusellen med dess ständiga prisökningar. Huruvida en konstnär är lovande brukar mest märkas på vilken energi personen i fråga lägger ned i sitt konstnärsskap; betyder konsten liv eller död är det en lovande konstnär.
Utbildning och meriter är sekundära och blir numera mer och mer sekundära med tanke på globaliseringen och den uppsjö av okontrollerbara meriter man nuförtiden lätt kan skaffa sig.
Tekniken då, det finns ingen generell kvalitetsskillnad mellan en oljemålning och en akrylmålning, måhända har oljefärgen mer lyster än en ofernissad akrylmålning och måhända håller en akrylmålning några hundra år längre än en oljemålning, men sådant är betydelselösa petitesser.
Tavelfernissa är en speciell lack man lackar målningar med, vanligtvis för att öka dess lyster, d.v.s. färgernas spel och lyskraft.
Pannåer är skivor man målar på, vanligtvis trälaminat, papp, masonit eller plexiglas. Papp och mer papplik masonit kan bli bucklig av förändringar i luftfuktigheten, detta kan förhindras genom att måla eller fernissa pannåns baksida, om tavlan är plan är detta onödigt. Masonit är bland det mest hållbara en konstnär kan måla på. Påståenden att masonit skulle vara ett "amatörmaterial" säger mer om amatörmässigheten hos personen som yttrat något sådant än något annat.
Om en tavla slår sig i efterhand brukar det så gott som alltid bero på spänningar i ramvirket. Virke som säljs i Sverige är sällan tillräckligt torrt och skruvar sig lätt vid förändrad luftfuktighet.
Duk är det vanligaste underlaget för en målning, mer p.g.a. tradition än funktionalitet. Många konstnärer föredrar duk p.g.a. att de tycker pannåer är för släta att måla på. Linneduk är mest hållbar och används företrädesvis i Europa i motsats till USA där den mindre hållbara bomullsduken är mer använd. Bomullsduken brukar i Sverige säljas som "studieduk" - se upp för mal (allvarligt menat).
Akvarellmålningar, akvareller är målningar gjorda med finare vattenfärg, det går att kontrollera om akvarellfärgen är äkta till skillnad från billiga och ej ljusäkta s.k. readymix eller skolfärger (vilka är billiga skräpfärger avsedda till studier) genom att äkta akvarellfärger är mycket svårlösliga i vatten efter att de använts, men test av den sorten kan vara vanskliga...
Ljusäkta är färger som klarar dagsljus utan att förändras.
Se noga till att passepartouten, den tunna pappramen runt akvarellen, är gjord av syrafritt papper, annars missfärgas akvarellen av den.
Teckningar är mycket undervärderade i Sverige. I USA och England kan man inte sällan få betala lika mycket för en teckning som en målning medan man i Sverige ibland får betala mindre för en teckning än en litografi i samma storlek! En sak man ska tänka på när man köper i synnerhet kol- och grafit-(blyerts)teckningar är att de ska vara sprayade med fixativ d.v.s. täckta med en tunn hinna som förhindrar färgen från att lossna från papperet. Att passepartouten är syrafri är liksom hos akvarellmålningar och litografier viktigt för hållbarheten.
Litografier är mycket populära trots att de stora upplagor de trycks i sällan gör att de behåller ens inköpsvärdet. En äkta litografi är ett tryck där planslipade stenskivor färgats in och använts som tryckplåtar. Man kan se att en litografi troligtvis är äkta genom att stenen lämnat en fördjupad kant i papperet runt om motivet (bilden).
Kopparstick, etsningar är tryck där metallskivor använts som tryckplåtar, vanligtvis kopparplåt. I denna plåt ristar och fräter konstnären in motivet, plåten används sedan i valsar där själva tryckningen görs. En kopparplåt håller sällan för mer än på sin höjd 500 tryck, så se upp om upplagan är större än så. Liksom med litografier kan man vara tämligen säker på att tekniken gått rätt till om kopparplåten lämnat en fördjupning i papperet; en upphöjd kant runt bilden.
Ett tämligen säkert tecken på att ett tryck är massproducerat och därmed antagligen värdelöst ur investeringssynpunkt är om du tittar närmare på det, med förstoringsglas om så krävs, och upptäcker att bilden är rastrerad d.v.s. uppbyggd av ett jämt mönster av små, små punkter liksom en bild i en dagstidning. Detta innebär antagligen att du håller i ett offset-tryck, maskintillverkat i en tryckpress.