MAX MAGNUS NORMANS SKULPTURER:
EN STOR KITCHIG DRAKE: DRAKONAUTEN

Ute i den stora världen har projekt som "Art on the streets" och liknande pågått några år. Målade kor, björnar, hästar m.m. har dykt upp och dekorerat olika större och mindre städer.
Så var det dags för vår håla att vara med på ett hörn. Sundsvalls stadssymbol är den röda draken, så därför var det naturligt för Lisa Renander och Julia Hamrin på företaget Xcited att välja draken som objekt för projektet här efter att ha blivit inspirerade vid ett besök till Kaiserslautern i Tyskland (där är fiskar objektet). Efter några turer designade Christian Beijer drakens grundform. 30 glasfiberdrakar beställdes från glasfiberdjursfabriken och företag fick köpa dessa för att sedan anlita en konstnär till att dekorera draken. En ypperlig idé som gav tillfälligt arbete åt många undersysselsatta konstnärer.
Projektet bekämpades dock hårt av Västernorrlands länskonstnär (som har till uppgift att främja konsten i länet[!]). Flertalet medlemmar av KRO (Konstnärernas RiksOrganisation) ringdes upp och uppmanades att inte ställa upp på detta (smaklösa?) projekt. Man gick så långt i försöken att stoppa drakinvasionen att man till och med försökte få byggnadslovet för projektet indraget. Men som tur vad hade dessa politruker inte mycket att säga till om nu när det inte handlade om att bara trycka ner enstaka konstnärer utan ett projekt som hade alla förutsättningar att gagna staden både kulturellt, ekonomiskt och politiskt.

"Min" drake; Drakonauten som beställdes av företaget Cybercom Group kom på andra plats av de trettio deltagande drakarna när folket fick rösta om sin favoritdrake. Det verkar vara någon slags godtycklig naturlag att den bästa nästan alltid kommer på andra plats.
Eftersom drakarna är gjorda med tanken att barn och berusade personer ska kunna sitta på dem har det nära på blivit ett deltidsjobb att laga Drakonauten. Drakonautens devis är "Din guide i IT-rymden" det borde kanske vara "We come in pieces" (om inte IKEA redan tagit den, de har också en drake). När detta skrevs har jag nyss bytt kupa och gjort ett nytt headset till draken, tidigare har förutom otaliga lackskador även luftslangarna behövts åtgärdats. De tre populäraste drakarna är också de som fått mest stryk. Vinnardraken; drakmamman Elvira med ungar, är nu bara en ensam drakmamma och den kromade draken Terminator som kom på tredje plats blev vält häromveckan. Böset har den yttersta makten på Sundsvalls gator och det är inte många som känner sig bekväma på stan kvälls- och nattetid.

Mina personliga reflektioner är att jag är tveksam till att folk ska klättra omkring på konstverk. Konsten är ett av de få heliga instanser - och kanke den enda legitima sådana sett ur ett humanistiskt perspektiv - som finns kvar i dagens samhälle och detta borde respekteras. Det har flera gånger iakttagits hur passiva, ibland roade föräldrar sett på när deras barn gjort sitt bästa för att sabba drakarna. Man behöver inte kunna ta på och hoppa på konst för att den ska vara interaktiv; även ett till synes statiskt konstverk interagerar med själen bara genom att bli iakttaget. Reflektionen är poängen.
En annan insikt har slagit mig; och det är att böset som raglar omkring, gapande och vandaliserande, och de kulturella politruckerna är i grund och botten samma skrot och korn. En extrem odefinerad konservativ krafts högra och vänstra arm, skillnaden är att de intellektuella har sin utbildning som kamouflage medan böset har spriten. Deras motiv för att sätta käppar i hjulet för projekt som detta är desamma; mental atavism, ett längtande till ett fabulerat mer lättkontrollerat förflutet, ett drömland bestående mest av intighet, bort från ett svårgripbart nu som ständigt hotar att springa från dem.

Klicka på knapparna under skulpturen för att vända och vrida på den.
Notera att detta inte är fråga om någon massproduktion; det finns bara en av varje skulptur.