Människan var det första djuret vi tämjde. Långt senare domesticerade vi vargar, höns och katter. Vi avlade på barnsliga egenskaper för att skapa ett enklare liv omgärdade av trygga vänner. Söta stora ögon och vänliga beteenden premierades, neoteny kallas det vetenskapligt. Det är lönsammare och mer långsiktigt expansivt att vara inkluderande och positivt inställd till omgivningen än att se allt och alla som potentiella problem och fiender, och detta faktum har satt tydliga evolutionära spår. En något problematisk aspekt av detta tämjande är att all utveckling hos en art efter att individerna nått könsmognad och kan föröka sig innebär faktiska eller potentiella problem, därför har många steg i mognadsprocessen mot att bli vuxna självständiga individer dämpats eller helt avlats bort. Skillnaden mellan en hund och en varg är att en hund förblir en valp livet igenom, medan en varg en dag växer upp till att bli vuxen och självständig. Försöker du tämja en varg eller ett annat vilt djur kommer det en dag att uttrycka en stark “kan själv”-drift och börja utmana dig för att ta sin plats i världen. Vargen försöker öppna kylskåpet och ta för sig själv, medan hunden snällt väntar på att du ska öppna det och mata den.
Vi stöter på detta inom vår mentala utveckling. Många av våra psykiska problem som människor kommer av att vi har svårt att växa upp helt och hållet och bli mogna nog att skaka av oss våra uppväxttrauman. Mekanismerna för att bli vuxna finns dock som tur var kvar, latent, hos oss människor. Men, de behöver till skillnad från sådana trösklar som till exempel puberteten triggas mer eller mindre utifrån viljekraft. Det är denna manuella vuxenprocess som mystifierats till att kallas “andlig utveckling”, och dess steg har gett oss begrepp såsom “upplysning”, “frälsning”, “nirvana” och det som jag kommer att skriva om i denna text: Kundalini.
En av de första stegen på en lång process, så lång att många ser den som i princip utan slut – mot att bli mer och mer vuxna – är det som benämns resandet av kundalinikraften. Kundalini är ett gammalt begrepp i andliga traditioner, och det målas upp en bild av en orm som ligger hoprullad framför där ryggraden slutar i skrevet. Muladhara-chakrat kallas området inom traditionell medicin, medan i västerlandet kallar man nervansamlingen för sacral plexus. Traditionellt går de som vill väcka ormen igenom en lång och rigorös serie av yogaövningar under ledning av en guru som både genom tradition och egna upplevelser utsetts till expert inom området.
Jag vill helst inte ägna mig åt kritik i mina texter, men här känner jag det nödvändigt att varna för att det finns många som erbjuder olika kurser i hur du aktiverar din kundalini, men, detta är liksom det mesta på den synliga “andliga” svenska scenen till större delen “cosplay” och önsketänkande. De fungerande lärorna är idag i stort sett bortglömda, och ersatta av lekar och ritualer.
Väckandet av kundalini är sexuellt relaterat; det är samma fundamentala livsenergier som stimuleras, och själva väckandet är en orgastisk upplevelse. Det vanligaste är att människor uppnår detta i perioden mellan de övre tonåren och trettioårsåldern. Det är lättare att uppnå för yngre människor då processen till stor del triggas av passionerad vilja, och passionen och viljan förändras och luttras med ökad livserfarenhet. Detta är mentalt, och det finns sällan fysiska hinder till kundalini-aktivering senare i livet. Fokuserad meditation och övningar är det som förr eller senare triggar kundalinin, en period av närmas besatt enkelspårigt intresse kan krävas. Men, det är antagligen relativt vanligt att människor går igenom kundaliniresningen utan att vara medvetna om det. Detta kan ske i svettiga drömmar eller under passionerat sex till exempel, när kroppen är mogen för det. Upplevelsen av en kundaliniresning är orgastisk, men skillnaden är att “kundaliniorgasmen” går inåt istället för utåt, upp genom kroppen, vindlande och stegvis. Styrkan är också väsentligt mycket högre än i en vanlig orgasm; kan upplevas såsom tiofalt kraftigare eller mer. Detta kan göra upplevelsen till skrämmande och rent av farlig för den som inte är förberedd på vad som sker. I panikartade försök att styra eller stoppa kraften kan fysiska och psykiska skador uppstå. Detta kompliceras ytterligare av att kraften i en del fall kräver en viss styrning – att den ska hållas stadig och balanserad genom kroppen.
Det som sker i en kundaliniresning är ungefär som när du bränner in en ny ugn: Kroppen körs på full effekt för att grundas för ett vuxenläge. Nerifrån och upp “bränns” alla nervplexus/chakran in, från att vara i barnläge till att ställas om till vuxenläge. Dessa nervplexus har vart och ett tillräcklig nervtäthet för att utgöra förvånansvärt komplexa filialer av medvetenhet, som inte bara styr delar av den fysiska kroppen utan även utgör delar av vårt faktiska medvetande. I dessa chakran är de flesta av våra känslosystem belägna: Oro och rädsla i magen, vrede och glädje i hjärtat och så vidare. Innan kundalini lever man i sina känslor och är helt dominerade av dem – såsom barn gör – efter kundalini har känslorna förvandlats till lokala områden i dig, och du kan börja ta kontrollen över dem. Kundaliniresningen ger dig tillgång till att “öppna motorhuven” till, och komma åt dessa tidigare undermedvetna processer. Dessa känslor benämns då traditionellt som vrittis, “virvlar”, och de beteendemönster kombinerat med personliga erfarenheter de bygger upp kallas vasanas. En tydlig markör för någon som gått igenom en kundaliniupplevelse är att sexualiteten inte längre dominerar livet såsom hos en pubertal yngling, som ofta känner sig rentav tvingad till sex, utan blir till något som man upplever både mer passionerat och taktilt. Men paradoxalt nog också som något som man har mer kontroll över – sexualiteten släpper ratten och tar passagerarplats.
En kundaliniresning kan ske stegvis och pågå under hela livet. Ofta avbryts processen av rädsla – dödsångest för att brinna upp eller för att få en hjärtattack, eller associationer till något trauma knytet till de känslor som rörs upp. Den första resningen kanske bara når till något av de lägre liggande plexusen, och kan upphöra där. Då får man ett mognare utifrånperspektiv på känslorna som är lokaliserade där, men är barnsligt omedveten och uppslukad av känslorna belägna i högre liggande chakran. I en komplett resning går energin från skrevet, i en rak och två slingrande banor genom hela kroppen och “ut” genom sahasrara-chakrat som återfinns liksom en krona över toppen av huvudet. I ett senare stadium följer energin en annan bana och går genom hela kroppen och ut genom hjärtat, anahata-chakrat, och det är detta, och inte öppnandet av sahasrara-chakrat som öppnar hela världen.
Kundaliniresningen är inte samma som slutgiltig upplysning eller nirvana, men det är ett av de första stegen på ett långt stegvis uppvaknande till att bli mer medveten om sig själv och världen – till att faktiskt växa upp.