Pengar är ett sätt att kommunicera värden. En peng symboliserar ett värde, vad detta värde består av är något vi enas om, eller snarare; de som har pengar bestämmer vad de är värda för dem som behöver pengar. En pengs värde kan vara en timmes arbete, eller en viss mängd guld – eller så klart: Vad som helst. Ett bestämt värde som ska styra pengars värde kallas myntfot. Förr var guld myntfoten, och värdet på guld var grunden i hela den monetära ekonomin. Numera påstås det att vi inte har någon fysisk myntfot, men det som blir tydligt under i synnerhet hårdare tider är att människors grundbehov för överlevnaden är det som sätter pengarnas faktiska myntfot. Vi behöver först och främst energi. Mat att äta och bränsle att elda upp till att värma oss och driva våra maskiner. Så ju tuffare tider desto mer uppenbart blir det att kalorier är den faktiska myntfoten. Kalorier är ett mått på energi – hur bra någonting brinner – och gäller inte bara som ett mått på energimängden i mat utan även för sådant som ved och bensin. Sprängämnen har extremt höga kalorivärden.
Pengar är ingenting som egentligen finns “på riktigt”, utanför våra tankar. På ett sätt är det som ett ord, ett begrepp, vi gjort fysiskt. Skrivit något på typ en papperslapp och så har vi blandat ihop det skrivna med den faktiska verkligheten. Man tror att pengar uppfanns någonstans i Mellanöstern i och med att de första städerna byggdes, strax efter att människan gick över mer till jordbruk än att jaga runt. Det var helt enkelt mer praktiskt än att byta varor och tjänster, när individer blev mer specialiserade i olika yrken. Pengar är absolut inte något allmänmänskligt; det är inte något som uppstår varhelst människocivilisationer uppstår. Det fanns många stora kulturer i världshistorien där pengar aldrig uppfanns, och de fungerade fint i tusentals år i flera fall.
Med ett kliniskt utifrånperspektiv är sättet människor resonerar kring och använder pengar ett rent psykotiskt beteende som gjorts till standarden för hur samhällen fungerar och styrs. I det stora är ingenting viktigare än tankekonstruktionen pengar – välmående, liv och död är allt underordnat detta spelsystem. En av de tyngsta orsakerna till att denna psykos blivit så dominerande är att pengar är det perfekta knarket. Det finns ingenting som är mer effektivt beroendeframkallande. I och med att pengar symboliserar det vi värderar är de intimt förbundna med våra mentala belönings- och bestraffningssystem. Det ger en kick att få pengar – belöning för duktigt arbete. Risken att förlora pengar och chansen att vinna ger en kick. Det ger en ännu större kick att ständigt ha brist på pengar och sporadiskt komma över pengar – intermittent förstärkning kallas det på psykologspråk. Detta vet makten – och spelbolagen – och detta är själva motorn i det samhälle vi lever i. Det är därför vi inte har någon egentlig välfärd och fortfarande har en synlig fattigdom till synes helt i onödan – med tanke på att t.ex. den dryga halva miljard ett enda JAS-plan kostar skulle kunna radera den synliga fattigdomen i en storstad under flera år. Politikerna behöver synlig fattigdom – en lagom mängd uteliggare, tiggare och tidningsrubriker om försvinnande pensioner, stigande räntor och barnfamiljer som vräks – som varnande exempel för de produktiva medborgarna, så att de ska inse faran i att “lata” sig. De synliga exemplen på fattigdom behövs för att förstärka kicken av att tjäna pengarna.
Ibland ser jag listor över “Världens tio farligaste narkotiska preparat”, och det visas tio punkter och så en siffra över hur mycket varje sorts knark kostar samhället. Jag skulle vilja påstå att sådana listor visar de elva farligaste knarken, och att det farligaste, som står för mest lidande, död och miljöförstöring finns upptaget på varje punkt på listan.
Dagens samhällsform går mot en ände, och tecknen är tydliga redan idag. Pengar som kontanter är försvinnande och digitala valutor är helt dominerande. Över 95% av dessa digitala pengar är också krediter – utan någon som helst egentlig täckning förutom relativt flyktiga överenskommelser bankerna emellan. Inte otroliga katastrofscenarion i och med att det mesta är digitaliserat är att det bara är en tidsfråga innan en alltför smart AI eller ett så kallat Carrington event slår ut merparten av världens datanätverk. Det spelar ingen roll om centrala datacenter är skyddade i källare under betong och bly om förbindelserna ut i världen är borta under tillräckligt lång tid. En annan, mer planerad utfasning av pengar är den vi börjar se idag med kredittjänster som Klarna och liknande handelslösningar, där köpkraft mer och mer handlar om en “känsla” om man har råd med produkten man vill köpa än om en synlig siffra eller kontanter i plånboken. Nästa steg är troligtvis för vanliga konsumenter att pengar som siffror är något som enbart pågår “under motorhuven” och att vi gör våra vardagliga inköp utifrån någon slags “kreditvärdighet” – i en tidig fas kanske som en mätare som visar rött eller grönt inför ett inköp. I förlängningen leder detta troligen till att pengar helt och hållet försvinner från vardagen för “vanligt folk”. Författaren Iain M. Banks har i sin svit om The Culture beskrivit ett inte otänkbart framtidsscenario på detta tema.
Något som påskyndar en sådan utveckling är att modern produktion går mot att de flesta produkter blir mer eller mindre gratis att framställa, eller snarare gratis att reproducera. Ett första steg och en tydlig indikation på denna utveckling var då produkter som består av information, såsom text, musik, film och bilder m.m. lätt kunde kopieras av vem som helst. Nästa på tur är allt som en 3D-skrivare kan skriva ut, när dessa blir mer allmäntillgängliga. Många fabriker kommer att tvingas stänga när du i ditt hem kan skriva ut saker såsom din egen nya tandborste av den nedmalna plasten från din gamla. Utvecklingen av 3D-skrivare går oundvikligen mot möjligheten att “skriva ut” på en molekylär nivå; att utifrån kemikalier kunna skriva ut allt från metallföremål till maträtter. Så – industrialismen och konsumtionssamhället som det ser ut idag är mer eller mindre dömda.
Detta behöver inte vara världens undergång i negativ bemärkelse. Det kan vara början på att faktiskt rädda världen. Det som krävs är en human medvetenhet om det ekonomiska systemet och dess psykotiska natur, och att agera i smått och stort för att motverka denna psykos.